Ville och jag är ensamma hemma

Ville sover och resten av familjen är ute på sjön tillsammans med "morbror" och storkusinen. Dom åkte vid lunchtid idag och kommer hem ungefär samma tid i morgon. Det är något dom verkligen har sett fram emot, dom var iväg förra sommaren också. Åka båt, bada, fiska, grilla och sova i tält m.m tycker killarna är mysigt!!! Vem tycker inte det...
Hannes har haft lite otur. Han tog i en av lägereldens varma stenar och brände sig på 2 fingertoppar.
Han satt med fingrarna i vatten men hade fortfarande ont så Andreas och jag kom överens om på telefon att jag skulle möta upp dom på en brygga i Stångehamn och överlämna "kylgel". Sagt och gjort. Jag fick ett sms från Andreas för ett tag sedan, han skrev att "kylgelet" gjorde susen. Nu har dom en glad Hannes på ön igen.

I morgon ska Ville ta prover på glutenintolerans och sköldkörtelfunktionen. Man gör det genom blodprov. Det är prover som ingår i vårdprogrammet (ds).
5% av barnen med ds är glutenintoleranta därför görs 1 prov innan barnet fyller 1 år och ytterligare
1 prov när barnet är mellan 4-10 år. Vi tror inte att Ville är glutenintolerant. Det hade märkts nu när han har börjat äta gröt och mat.
Det är också "vanligt" med dålig funktion av sköldkörteln. Bristen på sköldkörtelhormon leder till dålig tillväxt och utveckling. Vid brist ger man tillskott av sköldkörtelhormon. Provet görs årligen under hela uppväxten.
Så i morgon blir han stucken igen.
Jag får belöna honom med lite glass och godis efter.... Snarare kalops. Ville åt faktiskt bra med lasange härom dagen. Han kommer nog snart på att det finns smakrikare och godare mat än Sempers kalops.
Nu ska jag gå och göra min lilla Ville sällskap så jag också är pigg och utvilad i morgon.

Hannes och hans bekymmer...

Hannes är inte lika djup i sitt tänkande, inte just nu i alla fall.
Hannes största bekymmer är när vi ska ha mysstund med popcorn, godis och chips nu på semestern när varje dag känns som lördag.
Idag var Elias och Hannes ensamma hemma i nästan 2 timmar. Andreas och jag hade några ärenden att göra och dom ville inte följa med. Vi lade fram telefonen, sa hej då och åkte iväg. Vi hörde inget ifrån dom så efter drygt 1 timma ringde jag och kollade läget, jag kunde inte låta bli.
Hannes svarade och sa sedan "mamma vad vill du egentligen". Vi lade på och 1 minut senare ringde telefonen, det var Hannes. Han sa "mamma idag måste vi bara ha mysstund" bedjande. "Okej" sa jag och då tackade Hannes så mycket sedan lade han på. Hans kväll var i alla fall räddad.
Han är bra på att reta sin bror men ibland kan inte Elias hålla sig för skratt. Ikväll tittar Elias och Andreas på friidrott på tv:n och Hannes hoppar omkring framför tv: med sina legogubbar. Rätt var det är tjoar han "den var cool" och syftar på fisen han just släppt. Det är våran Hannes det...

Elias och hans tankar...

Vi glömmer ibland bort att det var en jobbig tid för Elias och Hannes också när Ville var liten och sjuk. Elias och Hannes är såå måna om sin lillebror.
Elias har ibland svårt att somna, han säger att han tänker på Ville och att han aldrig vill att det ska hända honom något. Han är ledsen och den absolut bästa trösten är att göra som vi gjorde i går kväll. Ville och jag gick upp och lade oss i våran säng tillsammans med Elias. Ville var jättepigg och snackade, skrattade och var busig. Elias fick en mysstund med honom och sedan var det inga problem för Elias att somna. Det är klart att oron för Ville och minnena gör sig påminda för dom också.
Elias funderar mycket nu efter det som har hänt i Norge. Hans första reaktion när han fick se en bild på Anders Behring Breivik var "han ser ju inte dum ut". Bara det är ju svårt för en 9-åring att förstå. En så dum människa bör ju se dum ut. Det och hans vedervärdiga handlingar är ju svårt för vem som helst att förstå. Det går inte!
Det är inte bara Elias som funderar mycket nu....

Några kort på våra älsklingar



Undrar vem Ville vill ringa till?



Tummen är bäst



Elias visar Ville hur man spelar nintendo



Soffmys

Dagar som bara flyter samman

Semesterdagarna bara springer iväg. Dagarna flyter samman.
I måndags var vi i Kalmar. Efter lunch på McDonalds, som alltid när barnen får bestämma, gick Andreas, Elias och Hannes till slottet och jag och Ville gick i affärer. Ville och jag behövde kläder. Efter det tog vi en sväng till Ikea. Barnen lämnade vi på "förvaringen". Dom hade kul i bollhavet, klätterställningen och framför tv:n. Andreas, jag och Ville gick genom Ikea och tittade på möbler till Elias nya rum, Hannes blivande rum och till vardagsrummet. Första rummet att köpa möbler till är Elias nya rum för där finns inga alls. Efter ombyggnationen, som var klar lagom till jul, har rummet stått tomt. Nu är det snart dags för inflyttning. Hannes ska sedan flytta in i Elias gamla rum och Ville får Hannes rum. Ett projekt som vi börjar med till hösten.
Efter Ikea åkte vi hem.
I tisdags tog vi det lugnt och på eftermiddagen kom våra middagsgäster. Vi hade en trevlig eftermiddag/kväll!
I går var vi vid stranden stor del av dagen. Vad skönt det var! På kvällen var min syster och jag ute och åt middag med våra kusiner. En perfekt sommardag!
Idag ser det ut att bli en lugn dag men man vet aldrig.
  

Goa Ville

Nu är jag hemma efter 2 mil cykling. Halva vägen i motvind, fyyy vad jobbigt det var. Jag känner fortfarande lite ömhet i knäna så cykling passar bra just nu.

Barnen leker med kompisar och Andreas och jag plockar lite här hemma. Ville hänger med där vi är.  Han har suttit lite i hoppgungan. Vi kom på att Ville behöver inte ha armarna genom hålen på hoppgungan utan han kan ha dom innanför. Då blir inte hans händerna blåa och det är ju bra!!!
Han tycker det är roligt men han har inte fått till den riktiga hopptekniken än.
Nu har Ville börjat vända sig på mage i sängen på nätterna. Jag har vaknat 2 nätter av en missnöjd Ville som hellre vill ligga på rygg. Han kommer inte själv runt bland täcket och alla nallar. Han låter missnöjd men när jag tänder lampan och tittar ner i hans säng skiner han upp och blir jätteglad. Jag vänder honom om och säger godnatt, helst vill jag ta upp honom men vi ska inte kasta om dygnet mer än vad vi redan har lyckats med. Lilla goa Ville! 
Ville tar sig fram sakta men säkert på golvet, om han vill. Jag tycker att han är stadig samtidig som hans överrörlighet märks av ibland och då tycker jag han känns "mjuk" i kroppen, svårt att förklara. Jag tycker det är skulderbladen, axlarna och nacken som känns mest "mjuka". Skulle han inte ha sin överrörlighet så tror jag han skulle vara på god väg att krypa. När han ligger på mage skjuter han upp knäna under magen, men axelpartiet hänger inte riktigt med. Han är envis så snart är det väl full fart.
Hans favoritmat är fortfarande kalops. Banangröten gillar han så där. Idag ska han få prova på spagetti och köttfärsås, ska bli spännande att se vad han tycker om det.
Vi har börjat att teckna lite till Ville. Ca 20 tecken tyckte logopeden var lagom att börja med så nu tecknar vi bl.a:

                       
           mamma                                        pappa                                               sova 


                    
                       dricka                                                                                 äta

                       

                    åka                                                                                        bil

Jag ska skriva och berätta att Andreas och jag hade 10-årig bröllopsdag i veckan som var. Det var tenn-bröllopsdagen. Varje bröllopsdag får jag något "passande" som har att göra med vilken bröllopsdag det är. I år var jag lite nyfiken på vad han skulle hitta på. Han hade själv gjort ett litet tennsmycke som går att hänga i en halskedja. Han rekomenderar att inte använda det för han tror inte det är så hållbart. Jag fick en ring också. Den är som 3 ringar i 1 ring. Jag kom på att ringen/ringarna symboliserar Elias, Hannes och Ville. Jag tycker jättemycket om den.
När jag berättade om ringen för barnen sa Elias: "Men mamma, om du föder ett barn till, hur gör du då?" (jag förvånades av att han använde ordet föder). Jag förklarade för Elias att det blir nog inga flera barn i våran familj. Det var okej tyckte han.



                                 

Våra duktiga bergsgetter

Nu är vi hemma igen. I onsdags efter frukost åkte vi till Astrid Lindgrens värld, ALV. Där träffade vi barnens farbror, hans sambo och kusinerna. 
Vädermässigt var det en perfekt dag. Uppehåll, ingen sol och lagom temperatur.
Barnen tyckte att det bästa var Mattisborgen och teatern med Ronja Rövardotter. Det håller jag med dom om. Senast vi var på ALV var för 3 år sedan så barnen hade inte heller sett Pippis nya Villa Villerkulla och allt runt omkring. Det finns mycket att se och göra så vi strosade omkring hela dagen. Vi upplevde att det var mycket folk men att ALV satte nytt besöksrekord, 12 120 besökare, den dagen hade jag inte trott. 
Vi åt i perfekt tid, restaurangen var halvfull, så vi slapp att köa. Glasskön senare på dagen var inte så lång och inte heller toalettköerna. Vi påverkades inte av att det var mycket folk förrän Elias och Hannes skulle köpa var sin pilbåge. Vi kom knappt in i affären men killarna visste vad dom skulle köpa så direkt trängde vi oss fram till kassakön. Det märktes också när vi sedan blev stående i bilkö 30 min för att komma ut från parkeringen.
När vi väl kom därifrån åkte vi hem till O och L som bor en liten bit utanför Ingatorp.
En mycket lyckad dag trots mycket folk.

På besök i Mattisborgen

Styltgång. Nu har Elias egna styltor,
som hans farbror har gjort,
 att träna på

Elias, världens starkaste kille...

I går var vi på utflykt. Vi visste inte vart, bara att vi skulle ta på oss promenadskor.
Vi satt oss i bilen och följde efter O och L. Vi åkte några mil, parkerade bilarna och gick 600 m på en stig innan vi kom till Skurugata, som är en ca 800 meter lång bergsklyfta. Klyftan är mellan 7 och 24 meter bred och har tvärbranta väggar som är upp till 35 meter höga. Skurugata är stenig och väldigt kuperad.
Det var roligt och spännande tyckte barnen. Vi vuxna var imponerade av barnen som klarade att gå i den svåra terrängen, som bergsgetter klättrade dom fram, dom var jätteduktiga! Ville hade det bra, han satt i bärselen hos sin pappa och sov hela äventyret. 
I nästan 2 timmar gick vi innan vi var uppe på Skuruhatt, som är en av de högsta punkterna i Småland, 337 meter över havet. Där uppe tog vi en välbehövlig fika innan vi gick en liten bit till bilarna. Det var en naturupplevelse! Och ett träningspass!
Efter det åkte vi hem till O och L och intog en näringsrik och mycket god lunch.....pizza. Den godaste pizzan på mycket länge.
Alla var jättetrötta på kvällen så samtidigt som åsk/blixtovädret drog fram gick vi och lade oss. Då sov barnen sedan ett par timmar.

Ville innan vandringen

Elias och Hannes på väg...

Bergsgeten Hannes mitt i bilden

Tittut!

Idag efter frukost åkte vi hem.
I eftermiddags träffade vi släkten hemma hos min farmor.
Och nu är det snart läggdags igen.

Läkande händer

Ville, våran lilla kille är feberfri och har inte hostat alls lika mycket idag. Läkaren vi träffade igår hade läkande händer. Återigen känner jag lättnad att Ville verkar klarar infektioner bra. Och så känns det bra att vi är välkomna för läkarundersökning direkt när vi ringer. Villes journal säger väl det mesta.
Oron som kommer varje gång Ville blir förkyld får vi leva med. Fortsätter han att klara infektioner bra mattas kanske oron av lite men minnena finns för alltid kvar.

Jag skulle kanske ha frågat om läkaren kunde ha lagt sina läkande händer på mina knän. Jag har fått ont av mycket springning och att jag går omkring i foppatofflor, sandaler och andra icke fotvänliga skor. I lördags var jag på Intersport och där gjorde dom ilägg till mina skor för att jag pronerar, trampar ner med insidan av foten, och kroppen felbelastas. I mitt fall knäna. Nu med iläggena ska det bli bra bara inflammationen läker ut. Så idag motionerade jag genom att cykla. Nu är det bara drygt 3 veckor till jag och Andreas ska springa Midnattsloppet (1 mil).

Planerna på att åka till Astrid Lindgrens värld i morgon och träffa Andreas bror med familj står kvar. Vi följer med dom hem till Ingatorp och stannar där ett par dagar. Det ska bli roligt att ses, det blir inte så ofta.

Nu ska vi säga god natt till storprinsarna, dom ser trötta ut.

Ville har varit hos doktorn

Ville är förkyld och har nästan 39 i temp. Eftersom hostan har hållit i sig och febern inte kom förrän idag har Ville och jag precis kommit hem efter en undersökning på sjukhuset. Vi var mest oroliga över Villes lungor. Men det lät bra. Det känns skönt att läkaren har lyssnat och undersökt honom. Jag fick med mig bricanyl (luftrörsvidgande) som vi kan ge till Ville. Hoppas att hostan snart ger med sig.

Idag har Andreas (och jag) storrensning i källaren! Soptippen har haft besök av oss. Det är skönt att bli av med lite skräp så vi får mer plats för nytt.....skräp.
Barnen har lekt med kompisar hela dagen.

Fler funderingar

Jag såg Aktuellts reportage om att färre barn föds med down syndrom. Flera barn med ds "upptäcks" under fosterstadiet och aborteras. Fler och fler gravida blir erbjudna att gör tester där man kan få reda på hur stor sannolikheten är att barnet har ds. Men i reportaget framgick inte vilket test dom menade.
Lite otydligt reportage enligt mig.
Man skiljer mellan invasiva och icke invasiva metoder/tester.
Till de invasiva metoder hör moderkaksprov och fostervattenprov. De kan ge nästan helt säkra svar på om fostret har ds eller inte men det finns också en liten risk för missfall.
Till icke invasiva metoder hör test som nackuppklarning (NUPP), trippeltest, biokemisk screening, KUB och ultraljud. De påverkar inte risken för missfall men ger ingen garanti för att fostret inte har ds.
De icke invasiva testen ger enbart en riskbedömning. Många som oroar sig för att få missfall i samband med ett moderkaksprov eller ett fostervattenprov gör ofta ett icke invasivt test innan man beslutar sig för att genomföra fostervattenprov eller moderkaksprov. Med det underlaget kan man besluta om det känns nödvändigt att göra ett fostervattenprov eller inte.
Eller som i vårat fall gör man ett NUPP-test som ser "bra" ut och går inte vidare. 

Som jag har skrivit tidigare, är jag glad att vi inget visste. Skulle aldrig för hela mitt liv välja bort Ville!!! Det har hänt att jag börjat funderat över vad jag/vi skulle gjort i fall vi skulle ha fått reda på att Ville hade ds (i fosterstadiet). Jag kommer inte långt i mina tankar, jag ser Ville. Vårat liv och Villes bonuskromosom är vi, våran familj. 
Hans bonuskromosom har reda gett oss så mycket. Då tänker jag på alla nyfunna vänner som betyder jättemycket, all ny kunskap och framför allt ett uppvaknande att inte ta allt för givet. Innan Ville föddes tänkte jag ungefär hur Elias och Hannes liv skulle komma att se ut. Först skulle dom gå i skolan många år, flytta hemifrån och skaffa sig ett jobb dom skulle trivas med, träffa en tjej och bilda familj (i stora drag). Jag vet nu att inget går att ta för givet. Vi vet inte ens vad som kommer att hända i morgon. Jag går inte omkring och tänker på att jag ska leva i nuet hela tiden men tanken finns i bakhuvudet och tittar fram ibland.
Man ska vara glad för allt man har istället för att vara ledsen för det man inte har. 
Ville kommer att lära sig stå, gå, prata m.m men det kanske kommer ta lite längre tid, eller inte. Det vet vi heller inget om.
Det finns diagnoser som jag tror är "värre" att leva med än ds. Därför funderar jag ibland på hur man tänker kring fosterdiagnostik?

Några av oss är i alla fall inte trötta

Slappardag hemma hos oss idag. Andreas och jag var på fest hos kompisar igår eftermiddag/kväll så idag orkar vi inte göra så mycket. Det var som alltid mycket trevligt. Det var för oss både kända och okända människor med på festen. Det blev lite  "lekar", frågesport och gott att äta. En mysig kväll med lagom av allt...
Barnens mormor och morfar var hemma hos oss. Vi tycker Ville är liten än för att sova borta. Det får vänta några månader till.
Ville blev ordentligt förkyld i går. Han nös och hostade och det har fortsatt så under natten och idag. Efter att han har fått nässpray och vi har använt nässugen blir det bättre för ett tag. Typisk förkylning.
Han kräks mer (kräks inte så mycket i vanliga fall) därför att han är så "slemmig". Vi hoppas att det snart blir bättre.
Elias och Hannes har var sin kompis hemma hos sig. Dom är i alla fall inte trötta!

Marknadsdag

Idag blev det en marknadsdag! Vi åkte till barnens farfar som bor i Kristdala, det var där marknaden var. Det var som vanligt mycket folk och vi glömde Villes bärsele hemma. Andreas bad mig köra vagnen, han påstår att jag är mer aggressiv och bestämd i mitt vagnkörande när det är mycket folk. Jag plöjde på bra.
Elias köpte hockeybilder, kudde till bilen och godis. Hannes köpte kudde till bilen och godis, resten av pengarna ville han spara. Förståndigt tyckte jag. Det var det som inhandlades.
Precis innan vi skulle gå hem till farfar mötte vi sköterskan T, från VS, som jag har skrivit om tidigare. Det var T som var mitt stora stöd när Ville var sjuk och vi låg på VS. Vi fick jättebra kontakt och pratade mycket. När vi blev utskrivna från sjukhuset och när vi var och hälsade på tidigare i våras skämtade vi och sa "vi ses på marknaden" och det var precis det vi gjorde. Det var roligt!
Idag fick hon se en nyvaken Ville. Jag väckte honom inte men jag väntade heller inte med att ta upp honom ur vagnen så att dom fick hälsa på varandra. Jag hoppas att hon får se en piggare Ville nästa gång vi ses.
Efter marknaden bjöds vi på god mat, som alltid, hemma hos farfar och hans sambo. Sedan var det dags att åka hem för Hannes var bjuden på kalas idag.
Andreas, jag och Ville åkte och köpte en hoppgunga till Ville. När vi kom hem och satte honom i den såg han väldigt nöjd ut. Den var lite stor så när vi såg att hans händer fick en blåaktig ton (han blev hängande i gungan) så plockade vi snabbt ur honom. Vi måste hitta en lösning så att han kommer upp några cm annars får vi vänta med att använda hoppgungan ett tag. Lite synd.
Nu avslutar vi dagen med en pizzamiddag.

Storebrossorna

Annorlunda badhusbesök

Första semesterdagen. Jag är väl en av få som välkomnade dagens väder. Regnig, blåsig och mörkt dag gjorde att det blev städat i huset idag. Andreas och barnen gick iväg till biblioteket och till stan en sväng. När jag är i städartagen tycker jag om att vara själv och så går det snabbare.
När vi hade ätit sen lunch, Andreas goda korv stroganoff, så packade vi badväskan och åkte till  badhuset. Där träffade vi L och hennes familj.
Första gången Ville badar i badhus. Det tyckte han om! Det känns bra inför höstens "habiliteringsbad". En gång i veckan ska vi bada tillsammans med sjukgymnasten, andra mammor/pappor och barn i sjukhusets bassäng.
Vi badade på och fikade.
Elias simmade åter upp för simborgamärket (200m). I år fick han ett blått simborgarmärke. Förra året tog han också märket, då var det rosa. Han vill fortsätta ta simborgamärket för att få ta 5-årsmärket. Det märket kan man ta efter att man tagit simborgamärket 5 år (1 märke/år). Och så tycker han att det är roligt att det är olika färg på märket varje år. Han är så duktig!
Hannes är också duktig och simmade på bra! Han tar sina märken på simskolan.
Idag lockade leken med L:s äldsta son mest!
Ville somnade och sov i bilbarnstolen som vi tog med. Det tog på hans krafterna att bada.
När han hade vaknat och ätit färdigt började det tjuta för fullt i badhuset, det var ett larm som gick igång, det visade sig senare att det var inbrottslarmet. Vi lämnade allt och gick upp till entrén. Efter ett litet tag fick vi gå tillbaka.
Ett annorlunda badhusbesök.

Hejja Sverige!

Hejja Sverige! 20 minuter kvar av matchen. Det verkar tyvärr inte gå så bra för svenskorna i VM-semifinalen. Elias och Andreas hejjar förfullt. Hannes och Ville har somnat.

Idag gick Andreas på semester. Det ska bli skönt och vara lediga drygt 4 veckor ihop. Vi har inte så mycket inplanerat än. Vi ska hälsa på Andreas bror med familj nästa vecka. Tillsammans med dom ska vi till Astrid Lindgrens värld en dag, det är bestämmt. Senare på semestern ska vi till Stockholm. Vi får se när det blir.

Nu ska jag också sätta mig och titta på fotboll, låter lite irriterat från tv-soffan nu...
Svenskorna håller på att förlora.

Jag, mina tankar och minnen

Jag kände mig jättetrött och gick och lade mig tidigt i kväll. Kom att tänka på något jag, min syster och hennes man  pratade om idag, något med anknytning till när Ville var sjuk och vi låg inlagda på Västerviks sjukhus, VS. Med ens blev jag klarvaken, jag kände hur pulsen ökade och tankarna for tillbaka till VS. Det har hänt många gånger tidigare och jag vet att det är ett sätt för mig att bearbeta allt som har hänt. Ibland tycker jag det känns skönt att skriva om det.

I kväll tänker jag mycket på eftermiddagen och kvällen när Ville var som sämst. När läkaren berättade för mig att Ville skulle skickas vidare till ett sjukhus med en barnintensivvårdavdelning, BIVA. Jag blev jätterädd samtidigt som jag blev lättad.
Rädd för att intensivvård låter så skrämmande, jag visste att Ville var jättedålig men när erfarna läkare kommer och säger att det är nödvändigt så blev jag rädd och tänkte det värsta.
Samtidigt hade jag sett Ville kämpa med andningen i över 1 dygn och det blev bara värre och värre, jag tänkte som läkaren också bekräftade för mig, att Ville kommer inte orka kämpa med andningen så länge till. Han behövde mer hjälp. Så när läkaren började prata med mig om respirator kände jag en enorm lättnad. Jag ville att det skulle ske genast.

Då visste inte Andreas om hur allvarligt läget var. Han satt i bilen på väg upp till VS för jag hade ringt och bett honom komma ( vi hade bestämt att han och barnen skulle komma och hälsa på kommande dag) och när jag ringde visste inte jag heller om planerna för Villes kommande vård. När jag fick reda på det bestämde jag mig för att inte ringa honom på vägen och berätta, han skulle bara ha blivit ännu mer orolig och förmodligen en mycket sämre bilförare.
Jag tillsammans med läkaren kom överens om att han skulle möta Andreas på avdelningen och berätta och förklara hur läget var.

När personalen från sjukhusets IVA hade hämtat Ville ringde jag mamma. Jag försökte lugnt förklara vad som hände och det gick bra. Jag var och är förvånad hur jag kunde hålla mig så lugn och sansad i den situationen jag befann mig i.
På IVA fick Ville mediciner för att lugna andningen. Det kändes skönt att se att han inte behövde anstränga sig så mycket för varje andetag och att andningsfrekvensen minskade. När vi väntade på att Ville skulle läggas i respirator och att sjuktransporten skulle komma stod jag, Andreas, peronalen från barnvårdavd och IVA och pratade och till och med skämtade lite. Jag ursäktade mig för det kändes fel att vara lite glad när Ville var så sjuk men jag blev snabbt tillsagd av peronalen att absolut inte tänka och känna så. Peronalen är erfarna och tänkte säkert, en mamma i chocktillstånd. Det var precis det jag var.

Andreas gick till rummet för att försöka sova inför bilresan till Stockholm. Jag och sköterskan jag har skrivit lite om tidigare gick och satte oss och pratade. Jag fick inte vara i rummet när dom intuberade Ville med respiratorslangen. 
Nu, efter vi fått veta att Ville har ds, har vi fått information att barn med ds ofta är överrörliga (vilket Ville är) och kan vara instabila i halsryggen. När man intuberar böjer man ofta huvudet bakåt och då ska narkosläkaren vara medveten om ev. instabilitet. När barn med ds är äldre än 3 år ska röntgen av halryggen utföras innan man intuberar. Är halsryggen instabil ska läkarna ha vetskap om det så inte ryggmärgen skadas. Inget som vi visste om när Ville intuberades.
Efter lite väntan kom läkarna från ALBS (Astrid Lindgrens BS) tillsammans med ambulanspersonalen som skulle köra dom till det väntande ambulansflyget. Väldigt fokuserade på det dom gjorde lyfte dom över Ville i något som såg ut som en kuvös, hade överlämning med VS läkarna, gav mig telefonnummer så att vi kunde ringa när som helst längst vägen och sa sedan hej då. Det var jobbigt att se Ville åka iväg.

Jag gick till rummet på barnvårdavd och väckte en sovande Andreas. När jag såg rummet påmindes jag på nytt hur intensivt dom hade jobbat runt Ville, hur sjuk han var. Det låg saker överallt och på golvet hade dom slängt kompresser, plåster och skyddsplast till sprutor. Sjuksköterskorna skulle ta många blodprover på Ville så dom ville sätta venös infart på Ville men blodkärlen var pyttesmå och gick lätt sönder. Efter några försök gick det. Han blev stucken mänga gånger, våran lilla Ville.

Jag har åkt många berg-och dalbanor, dom allra flesta känslomässiga, det senaste halvåret.

Återhämtning

"Latitudkvällen" var trevlig och rolig. Barnen var med till en början. Vi satt i solen och drack cider och öl och lyssnade på musik. Elias gick omkring med K:s dotter på festivalområdet eller rättare sagt så tror jag att dom mest gick mellan oss vuxna och godisståndet. Hannes var tillsammans med K:s son på Kids Rock, barnskoj på festivalområdet, i 1 timma. Senare på kvällen tog Andreas med sig 4 trötta barn hem till oss. Våra barns farfar, som var barnvakt till Ville, blev avlöst. Vi andra hade en rolig kväll ute!

I morse kl.9.30 snörade jag på mig joggingskorna och sprang 4 km i 23 ° och strålande solsken. Var inte det smartaste jag har gjort. Puhh, så jobbigt!

Vi hade tänkt att åka till Kalmar idag men när jag sprungigt färdigt, våra nattgäster var hämtade och jag hade duschat och var klar hade det blivit lunchdags. Vi åkte och köpte McDonalds lunch och körde ut till klipporna i Stångehamn i stället. Där på klipporna i solen åt vi dagens lunch. När vi kom dit sa Elias "titta, där ligger Mojje och solar"(Mojje, barnartisten som uppträdde på Latitud). "Nää, det är det inte", sa jag. Jag hade fel, det var Mojje som låg och solade ensam på klipporna i Stångehamn. Elias träffade några kompisar som han badade och hade roligt tillsammans med. Andreas och Hannes badade dom också. Jag fick en trevlig pratstund tillsammans med en annan mamma. När Mojje gick därifrån ropade barnen "hej då Mojje"till honom, han vinkade och hejade tillbaka.

Ville är sig lik igen. Det är så roligt att se. I kväll fick han kalops till middag. Det tyckte han om. Efter 2 sena kvällar har även Ville senare nattvanor. Men å andra sidan sover han till 9-tiden på morgonen.

En lugn och skön dag nu till ända.

Killarna myser

Elias omslagspojken

Igår kom tidningen Lagerbladet i alla brevlådor i Oskarshamns kommun. Elias pryder omslaget! Det är även med bilder och en liten intervju på mittuppslaget. Jättefina bilder och trevlig läsning. Lagerbladet är en tidning som ges ut av SKB (Svensk kärnbränslehantering AB).

Igår började festivalen Latitud 57. Barnens morfar kom till oss och var barnvakt till Ville. Vi andra gick till festivalen och började med att se barnfavoriten Mojje uppträda. Han bjöd på en rolig och bra show, det var våran familj eniga om. Barnen köade och fick Mojjes autograf både på papper och på armen, dom var nöjda!
Senare var det dags för kvällens favorit, Danny Saucedo! Det var över 1 timma lång spelning. Spelningen avslutades med låten "In the club", då var våra barn och pappa Andreas i extas. Tyvärr var  autografkön för lång. Det blev ingen Dannyautograf. Efter det cyklade jag hem till Ville, barnen tog sällskap med kusinernas familj och Andreas stannade kvar och jobbade i entrén till festivalen.
Vi ska gå dit i kväll också. Barnens farfar kommer och är barnvakt till Ville ikväll.

Blåsdag!

Ville är piggare idag. Han har varit nöjd och glad idag! Vi har en liten kille som är kittlig så han har nära till skratt när man tar på känsliga ställen på honom.
Han är väldigt fokuserad på sin storebröder som busar mycket med honom. Dom tycker det är roligt när han skrattar och ler åt dom!

Idag har vi varit hos logopeden och fått lite vägledning hur och vilka tecken vi kan starta teckna med. Vi har också anmält oss till en TAAK-kurs (tecken kurs) som kommer att börja i höst.
Medan vi var hos logopeden var Elias och Hannes med sin morfar. Dom tog en tur med båten i blåsten. Det gungade en del men en nöjd morfar konstaterade att barnen är ganska sjövana nu, dom har i alla fall inget emot att det gungar en del.

I eftermiddags var vi en sväng till stranden. Det blåste kallt idag med! Andreas badade med killarna och han tyckte det var skönt i vattnet i alla fall. 

Nu efter springturen ska jag "Hannesgosa", vi är ensamma hemma, resten av familjen tog en promenad ner till hamnen för att titta hur det går med förberedelserna inför helgens festival. I år ska inte Andreas jobba så mycket, han ska bara göra ett inhopp imorgon kväll/natt när jag, Elias och Hannes har gått hem.
Morfar ska vara hemma hos Ville på kvällen.

Ville trötter

Ville är inte på topp! Idag väckte jag honom kl.8.15, jag var tyvärr tvungen för vid kl.10.00 hade Elias och Hannes tid hos frisören. Ville hade feber när han vaknade. Han har varit hängig hela dagen, det beror nog dels på vaccinationsprutorna han fick igår. Andreas och jag tycker inte att han har varit sig lik sedan vi kom hem från Danmark. Han är trött men har svårt att komma till ro längre stunder. Vi tror det beror på alla intryck han har med sig från resan, det blev mycket för honom förra veckan. Kombinationen, sviter efter Danmarksresan och sprutor, kanske blev lite tufft för honom. I morgon hoppas jag lilla Ville är  piggare.
Imorgon ska vi till habiliteringen och träffa logopeden. Ska bli intressant.

Vad gör Ville med sin älskade hund?

Dagens stick

Oj vad månaderna går fort. Ville är nu drygt 5 månader gammal. Idag fick han sin 5 månaders vaccination och storebror Hannes fick sin 5 års vaccination. Jag tog alltså med mig dom 2 yngsta killarna till bvc idag för vägning, mätning och vaccinationssprutor.

Det var sista gången Hannes var på bvc. Om inget händer innan så är det skolhälsovården som gör nästa kontroll på Hannes om drygt ett år.
Bvc-sköterskan började att pratade med Hannes och det var ingen svårighet för Hannes hade sååå mycket att berätta för henne om Legoland. Han har pratat lite otydligt men det är mycket bättre, han har bara lite r-ljud att träna på.
Han vägdes och mättes och befinner sig nu lite över "normalkurvorna", både längd och viktmässigt. När hon skulle ge vaccinationen bad hon Hannes arm att vara som spagetti och så sa hon till Hannes att titta bort, de gjorde Hannes bra till stickögonblicket. Han blev lite ledsen för han tyckte att det gjorde ont men glömde snabbt bort det när hon plockade fram asken med klistermärken och sa att han fick välja ett. Han valde Kalle Anka och sa hej då och försvann ut till leksakerna i väntrummet.

Efter Hannes var det Villes tur. Ville vägde idag 6525g (på  helt tom mage, var jättehungrig) och var 61 cm lång. Fin viktkurva, dippade något på längdkurvan. Han var ledsen p.g.a hunger redan innan han fick sprutorna, en i varje ben, så när det var gjort och vi hade sagt hej då fick Ville genast mat. Det är väldigt eländigt tycker Ville när han inte får mat fort när han är sååå hungrig.
Det var förmiddagens göromål.

Efter mat och sömn åkte barnen och jag till stranden. Det var inte så skönt, det blåste kallt. Det hindrade inte barnen från att bada. Elias klättrade högst upp i hopptornet och gjorde ett språng rakt ut, och så fortsatte det till han och kompisen bestämde sig för att"håvfiska"istället. Vi var kvar ett tag men det var kallt idag.
Efter att Ville fick mat i kväll blev han jätteledsen, något som vi inte är vana vid. Vi kom på att det var precis som när han fick sprutorna sist, förmodligen har han lite ont där han blev stucken. Vi gav Ville lite smärtstillande sedan var allt frid och fröjd igen.
Nu är det snart läggdags för våra prinsar vi ska bara sjunga lite allsång först.... 

Ville 5 månader

  

Danmarksresan

Nu är vi hemkomna från en händelserik, skön vecka i Danmark.
Resan dit gick jättebra. Vi visste inte från början vad Ville skulle tycka om att sitta stilla i bilen i 70 mil till det hus som vi hade hyrt, huset ligger i en by som heter Stauing på Jyllands västkust, men det gick utmärkt. Han är en tålig liten herre. Elias och Hannes roade sig med att spela nintendo ds och titta på dvd filmer. Vi stannade 2 gånger längst vägen för att äta. Resan tog 10,5 timmar.
Det var första gången barnen åkte över Öresundsbron. Det var en upplevelse för dom. Hannes var lite skeptisk till att åka ner i tunneln som går under havet. Han trodde att han skulle se allt vatten över oss där nere.

På väg till Danmark

Ville i bilen

Huset vi hyrde var 4 år gammalt och alltså väldigt frächt och modernt. På bottenvåningen fanns det 2 "föräldrarsovrum", kök, tvättstuga, badrum med bubbelpool och bastu. På övervåningen fanns det ett allrum, "barnsovrum" och en toalett. På gården fanns ett litet hus med ytterligare 2 sängplatser, där bodde Elias och K:s dotter.

Huset i Stauing

Första dagen i Danmark åkte vi på en biltur och besökte bl.a 2 stränder, och en liten by. På alla stränder vi besökte ägnade sig barnen åt att plocka fina stenar. Deras fickor blev fyllda. Efter första strandbesöket gick Hannes i kalsongerna till bilen. Dels för att byxorna var lite blöta men också för att han fick gå och hålla i byxorna för annars hade dom åkt ner av stenarnas tyngd. Det var inte badväder den dagen men alla barnen lyckades blöta ner sig och sina kläder.
På kvällen ordnade K och jag spa för alla barnen. Dom badade bubbelbad, drack juicedrinkar och hade det mysigt.

Hannes plockar stenar

Elias på upptäcktsfärd

Andra dagen ställde vi väckarklockorna på ringning. Stax innan kl.9 satt alla i bilarna och vi åkte iväg dom dryga 5 milen till Legoland. Den dagen var det klarblå himmel och varmt.
Trots att förra veckan inte räknades som högsäsong var det mycket folk, undrar hur det är under högsäsong? 
Det blev en dag full av karusellåkning! På Legoland finns det några vattenattraktioner, dom var välbesökta av folk som ville svalka av sig.
Jag tycker inte om att åka berg-och dalbanor men jag råkade slänga ur mig att "klart jag ska åka". Jag hade jätteångest när vagnen K och jag åkte närmade sig högsta toppen för att sedan störta rakt ner, jag får rysningar bara jag tänker på det! Våra äldsta barn satt framför oss med armarna rakt upp i luften och tjoade av förtjusning. Jag satt och skrek rakt ut och höll i mig så knogarna vitnade.
Vi turades om att vara med Ville. Han låg i vagnen eller satt och spanade på omgivningen i bärselen. Han var nöjd.
Det blev en lång, rolig och händelserik dag.

Hannes är i alla fall mycket nöjd

Ville är lite trött

Den tredje dagen såg ungefär ut som gårdagen fast bättre. Bättre för att vi kände till nöjesparken och visste vilka attraktioner vi ville åka. Dessutom tog Elias och K:s dotter "körkort" och vi var på 4d bio m.m.
 

En nöjd och glad Elias

Elias har tagit körkort

Efter 2 dagar på Legoland tog vi en "mellandag". Vi åkte till en liten stad som heter Ringköping. Där tittade vi i affärer och åt lunch. På kvällen var alla vi vuxna ute och sprang i olika omgångar och längder, vi grillade och barnen fick på nytt besöka K:s och mitt spa.

På torsdagen ställde vi åter väckarklockorna på ringning och begav oss till Lalandia, som är bl.a ett stort vattenland. Det ligger bredvid Legoland så det tog ett tag att åka dit.
Jag blev lite besviken att det inte gick att ta med Villes vagn. Det var av hygienskäl, det förstår jag. Det fanns vagnar att låna inne i vattenlandet men det var stora trälådor på hjul med en mjuk gummimadrass i botten, kanske inte vad jag hade tänkt mig.... Ville låg lite i den men när det var sovdags satt han i mitt knä och sov.
Vi hade roligt och alla utom Ville och jag var där i nästan 7 timmar. Jag gick ut med Ville lite tidigare för att han skulle få lite skön sömn i sin vagn. Det passade mig utmärk för medan han låg och sov gick jag i affärer.

Fredagen blev också en "mellandag". Våran familj tog en tur till en semesterort som heter Blåvand. Där strosade vi omkring, åt luch och åkte sedan till Blåvand strand. En jättelång, stor, vit sandstrand. Tyvärr var inte vädret det bästa. Jag sa till Andreas att nästa gång vi åker till Danmark vill jag bo där i närheten och så vill jag att det ska vara soligt och varmt så vi kan vara på den stranden och sola och bada. Jag drömde lite medan jag stod på stranden och blåsten och sanden yrde kring öronen. Hannes kom springande och sa att det kliar så att det gör ont, han och Elias hade kortbyxor på sig så sanden blästrade deras bara ben.
Vi återvände till vårat hus och packade, åt middag och blev bjudna på danska chokladwienerbröd som K och hennes familj hade varit och köpt. Så gott det var!!!!

Jättefin strand, tyvärr inte lika fint väder

Igår var stora resedagen. Hemresan gick minst lika bra som ditresan. Hemresan gick fortare. Vi hade tänkt att ta färjan mellan Helsingör och Helsingborg men det regnade och blåste kraftigt så det blev vägen över broarna hem också.

Idag har vi nästan bara slappat. Andreas och Elias har varit och tittat på fotboll, Rödsle cup pågår för fullt. Hannes leker med en kompis och Ville har en sovdag idag.