Oktober

Oktober månad kommer att bli en hektisk månad med mycket inplanerat redan nu. I går kväll när jag skulle sova, och började tänka, kändes det faktiskt lite jobbigt. Det är många roliga saker och saker som intresserar mig men ända känner jag mig lite stressad. Det är så typiskt mig att köra ihop saker och ting, men det löser sig.

Andreas inledde månaden med att föröka sälja saker från vår källarstädning. I morse åkte han och Hannes iväg till Folkets Park där det var loppis idag. Vi hyrde ett bord där för 150 kr. Försäljningen gick trögt så Hannes tyckte att det var segt efter ett par timmar och blev då avlöst av Elias.
Elias bekande sig snabbt med omgivningen och satt till slut och diskuterade mobiltelefoner och hästar med några andra försäljare.
Hannes tog sin nytappade framtand med sig och följde med Ville och mig hem.
Hannes satt och vickade bort tanden (det sista hjälpte hans pappa honom med) medan han väntade på att loppisen skulle öppna.
Andreas och killarna gick med 200 kr i vinst efter att bordet, några korvar och en smörgås var betalt. Det dom inte lyckades sälja, alltså det mesta, körde dom till Shalom. Hoppas att dom lyckas bättre.
Elias tyckte att det var jätteroligt och vill gärna göra om det, det vill inte Andreas.

I kväll ska Andreas på fest och fira att OAIK gick upp i division 2 (jag var medbjuden men tackade nej) Som ungdomsanvarig och styrelsemedlem i fotbollsklubben vill han naturligtvis vara med.
Jag är hemma och vilar upp mig och min röst inför dopåterträffen i morgon. Vi i rytmikgruppen ska träffas kl. 09.30 och sjunga upp oss.....? Dopåterträffen börjar kl.10.

Jag fick reda på att jag fick en av dom 16 kursplatserna Röda Korset har för att utbilda sig i första hjälpen/hjärt-lungräddning på barn. Kursen drar igång redan på måndag kväll och är uppdelat på 2 kurstillfällen. Den sammanlagda kurstiden är 6,5 timmar. Det var bra att jag fick platsen med tanke på det som inträffade på McDonalds i V-vik samma dag vi var där för att ul-ljuda Villes hjärta.
Ville fick först smaka på lite hamburgebröd, det gick bra. Sedan gav jag honom en LITEN bit hamburgare, den biten satte sig på tvären. Jag satt med Ville i knäet och såg inte vad som hände. Plötsligt reste sig Andreas upp och tog Ville och lade honom över sina ben och dunkade till Ville i ryggen. Han rosslade, hostade till, drog efter andan och började gråta. Mitt dåliga samvete slog till igen, men det är ju faktiskt lätt hänt. Det gick ju bra. 
Jag hoppas att jag inte kommer att behöva tillgripa mina kommande nya kunskaper i framtiden.