Livet

Ibland vill jag bara stanna tiden för ett tag, njuta av det jag har. Krama om barnen, titta på dom, beundra dom och känna kärleken till dom.
Något som ska vara så självklart blir plötsligt en ouppnåelig dröm för andra...
Hur kan det bli så? Hur orkar man som förälder? Vad gör man?...
Frågor som jag innerligt önskar att jag aldrig ska behöva ha något svar på.
Livet är orättvist, för inte är det meningen att små barn ska behöva kämpa mot sjukdom och tillslut förlora kampen om livet.

För några dagar sedan betalade jag in en peng till Barncancerfonden. Det var en tjej som heter Tilda som startade insamlingen. Hon tog själv initiativet till insamlingen så sent som för 1 vecka sedan.
Idag förlorade hon kampen.

Tildas hjälpande gåva - Barncancerfonden

www.barncancerfonden.se

Våra 3 killar motionerar på lite olika sätt...

Söndag idag och det innebär innebandyträning för Elias och simskola för Hannes.
Ville får motionera i sin lär-gå-stol, den tycker han väldigt mycket om. Så mycket att han bestämde sig för att somna i den igår...

Gå stolen spelade melodi efter melodi, lilla Ville hade lagt kinden mot spelknappen. Han måste ha varit otroligt trött som kunde somna halvstående i gå-stolen med kling-klang melodier spelandes oavbrutet. Andreas var hemma och grejade i köket och tyckte att det var konstigt att gå-stolen fortsatte att spela och det fick han förklarat för sig när han tog en titt in i vardagsrummet och såg Ville.

Flera bilder från måndagens fotografering



Hannes busar för fullt med Ville



 

Hannes har genomgång med Ville om Star Wars skeppet

Ville och hans spegelbild...

Spela i ett babyband...

Idag har vi inte gjort någonting!!! Ja, förutom att mysigt med varandra och ätit, och så har jag sjungit en av mina nuvarande favoritsånger (många gånger). En sång vi sjunger på babyrytmiken. Den går så här:

Spela i ett babyband med ganska liten och knubbig hand
och när vi spelar vår musik
är nallen och dockan vår publik
golvet gungar när vi rockar loss
och hjärtat dunkar med till musiken i oss
spelar på magen
spelar på benen
spelar på rumpan
och över hela hela hela hela hela kroppen

Ville tycker också om den sången och när jag sjunger "spelar på magen".....så slår jag maracasen löst (naturligtvis) mot Villes mage, ben, rumpa och tillslut  över hela hans kropp.
Jag sjöng och gjorde den på Hannes också men fortsättningsvis ska jag nöja mig med att sjunga den för honom. Han är nog den mest kittliga person jag känner, det gick ju inte att slå honom med någon maracas inte.

Nu kom Andreas hem, hela familjen samlad igen.

Ville och jag har varit på konsert

Vad veckorna går fort! Det känns som jag bara skriver om att vi har varit på badet, rytmiken eller teckenkursen...
Idag kan jag skriva och berätta att vi har varit i konsertsalen på Oscarsgymnasiets och för första gången sett Elias sjunga med i skolkören! Jag var en stolt mamma som satt och blev lite tårögd, ska jag erkänna, när Elias och dom andra barnen sjöng sin sångrepertoar. Dom var så duktiga.
Ville somnade i "halvtid" i min famn. Sista sången dom sjöng var "We are the world" och då gjorde jag tummen upp till Elias, och stämde in i refrängen (det var vi i publiken tillåtna att göra). Inte konstigt att Ville sov så gott i min famn, han som tycker så mycket om när jag sjunger. 
När konserten var slut gick Ville och jag och hämtade Hannes på dagis. Hannes börjar sitt höstlov idag, Elias går i skolan i morgon och sedan har han också lov. Samma för Andreas, jobb i morgon och sedan 1 vecka ledig. Jag ser fram emot ledighet med hela familjen nästa vecka. Vi har pratat lite om att åka till Stockholm några dagar, det beror på om mammas och pappas lägenhet står tom och det har jag inte hunnit undersöka ännu.  
Snart ska Andreas skjutsa Elias och grannpojken till basketträningen. Elias fotbollsträning är inställd 3 veckor framåt för att dom ska byta konstgräs i Elajohallen (Ernemar). Så Elias ville prova på att spela basket under dom veckorna, det passar ju bra.
Snart kommer barnens farfar och då är det dags för Andreas och mig att åka på teckenkurs...igen.

Villes sovtider...

Jag tror det är dags för nya sovtider för Ville. Han har den senaste tiden vaknat vid 6-tiden, sovit omkring 1,5 timma på förmiddagen och omkring 2 timmar på eftermiddagen och gått och lagt sig vid 20-tiden på kvällen. Dom senaste 2 dagarna har han vaknat som vanligt vid 6-tiden, sovit omkring 2,5 timma lite senare på dagen än normalt och sedan inte mera, alltså bara vid 1 tillfälle. Det har resulterat i att Ville är såååå trött redan vid kl.18 på kvällen. I går somnade han på "röda mattan" mitt i någon gymnastisk övning som han höll på med. Ena sekunden var det fart på honom, andra sekunden sov han ihopkrupen som en boll med rumpan rakt upp i vädret. När Andreas och jag gick och lade oss hade vi förberett en vällingflaska eftersom Ville inte ätit något sedan kl.17. Han vaknade till lite och då passade vi på att ge honom flaskan. Sedan somnade Ville om och sov fram till strax efter kl.6.
Idag blev ungefär samma tider. Lite svårt när man kommer till en sådan här övergångsperiod. Vi vill ju inte att han ska somna tidigare än kl.18 på kvällen så vi får sysselsätta honom den sista "kritiska" timman. 
Det ska nog gå bra det med....

Jag fick just ett mycket trevligt telefonsamtal från pappa. Mamma och han är hemkomna från sin USA-resa, dom är i Stockholm nu. Det är drygt 2 veckor sedan vi pratades vid sist, så himla skönt att höra att dom är hemma och att dom har haft det jättebra på resan.

Nu ska Andreas snart på OAIK-möte och jag ska göra soffan sällskap...

Det här är Ville när han ligger i sin säng
 och tycker att han inte ska sova

Ansökt om plats till Ville i förskolan

Andreas och jag har pratat om att Ville ska börja på dagis i september nästa år. Tiden går fort och vi ville vara ute i god tid så vi har nu sökt en av dom 4 resursplatserna, avsedda för barn med särskilda behov, på Sidensvansens Förskola där Hannes går nu fast på en annan avdelning. Elias har också gått där så det känns jättebra. Vi känner personalen och har jättefin kontakt med dom och vi är mycket nöjda med förskolan. Vi tycker att det är viktigt att Ville kommer till en förskola där hans kommande behov, vilka vet vi inte i nuläget, kan tillgodoses och där det finns personal som kan teckna.
Jag blev glad idag när jag var och lämnade Hannes. Jag pratade med en av fröknarna som jobbar på resursavdelningen. Hon frågade hur gammal Ville är nu och det kändes som hon var lite nyfiken på hur vi tänker angående Villes förskolestart. Jag sa till henne att planerna är att Ville börjar nästa höst och vi har sökt en av resursplatserna på avdelningen där hon jobbar. Hon blev jätteglad och sa att det ska bli roligt att Ville kommer till henne och dom andra på avdelningen. Nu får vi hoppas att det blir så... 

Våran älskade Ville

I kväll var det min tur att masseras

Nu är jag hemkommen efter att blivit masserad av massören M i 1 timma, koncentrerat till min ömmande högra nack/ryggsida. Nu känns det mjukt och inte lika ömmt.
Nu ska jag försöka att tänka mig för och bära Ville på vänster arm/sida omväxlande med högra sidan. Och när L och jag är ute och går 2 timmarspromenader med minstingarna i barnvagnarna ska jag byta sida med henne, vi pratar ju oavbrutet med varandra och det är klart att man tittar ju mycket på den man pratar med och när det dessutom blåser kallt är det lätt att nacken "låser sig". Det har nu hänt mig. Jag har haft ont ända sedan våran långpromenad i onsdags (gick på samma sida hela promenaden) och det gör inte saken bättre att det är den sida jag bär Ville på. 
Nu ska jag mysa lite med 2 av mina barn innan det är läggdags för dom. Lilla Ville får jag mysa med i morgon, han var trött i kväll och hade somnat innan jag kom hem.

Några Villebilder

Mellanmålsdags för Ville

En mycket törstig Ville!!!

Villes nya favorit, lära-gå-stolen!

Fotboll och innebandy för hela slanten

Tjejfesten i fredags kväll var  jättetrevlig och rolig som alltid! God mat, mycket dans och sång. Jag var hemma redan strax efter 12, följde alltså inte med ut. Jag ville vara hyffsat pigg på lördagen eftersom Andreas åkte hemifrån redan innan kl.8 på morgonen, kl.9 började dom första matcherna i fotbollstuneringen. Elias spelade inte första matchen förrän 11.20 men han ville vara på plats kl.10 så Andreas kom hem och hämtade honom. Hannes, Ville och jag åkte till Ernemar lagom til Elias 2:a match satt igång. Sedan var familjen och hejade för fullt på Elias och killarna. 2 vunna matcher, 2 oavgjorda matcher och 1 förlust blev resultatet i går. Dom var jätteduktiga!
När alla i familjen var hemkomna i går var kl. 18. Alla var trötta så efter middag och mys somnade vi gott.

Nu är Elias och Andreas på väg hem från Mörlunda. Elias och hans innebandylag har varit och spelat 2 poolspelsmatcher där. En glad Elias ringde precis och rapporterade att dom vann båda matcherna.
Hannes, Ville och jag har varit i Ernemar idag igen. Idag var det storkusinen som spelad fotbollstunering. Vi var och tittade på 1 av 3 matcher som kusin S och killarna spelade. Vinst även i den matchen. Duktiga killar!

Hoppas på sovmorgon i morgon....

I går förmiddag var det baddags igen, Ville gillar det verkligen!!! Vi hann tyvärr inte med torsdagsfikan igår men det blir flera gånger.

På eftermiddagen körde vi Elias till fotbollsträningen sedan kom Andreas hem från Stockholm och barnens farfar kom för att vara barnvakt när vi åkte till teckenkursen i går kväll. Jag tyckte teckenkursen var bättre denna gång. Vi tecknade mera och jag tyckte att det gav mer.
.
Idag har Andreas varit ledig och vi har fått mycket gjort. Andreas och Hannes var och besiktigade våran bil. Efter det åkte dom till däckfirman och fick vinterdäcken pålagda, något Andreas inte gör själv nu efter att vi bytt till större och tyngre bil. Jag och Ville var och inhandlade lite av det jag och mina tjejkompisar ska äta och dricka i kväll. I kväll blir det fest och S och jag står för maten. Det ska bli jätteroligt, det blir inte så ofta vi ses.

Nu är alla mina killar vid Ernemar IP och förbereder inför morgondagens fotbollsturnering. Vid klockan 8.00 ska Andreas och Elias vara på plats i morgon bitti. Jag hoppas verkligen Ville och Hannes tar sovmorgon i morgon för det kommer nog jag behöva. När vi vaknat ska vi åka och heja på Elias och killarna. 

Lite av varje...

Ville är pigg igen! Igår hörde vi hans "glädjevrål" som vi inte har hört på några dagar nu. Vi kom på att vi har saknat dom när vi hörde honom igår, så nu är allt som det ska igen.
Och idag gapade han efter mat som en liten fågelunge igen, också ett friskhetstecken.

Hannes fotograferades på dagis igår. Så igår morse var det förberedelse på högsta nivå. Stryka skjortan, som han valde ut, och fixa frisyren för det var ju speciell fotografering igår tyckte Hannes. "Jag är äldst och det är sista gången jag är med på bild", sa Hannes. Det var hans sista dagisfotografering för nästa år börjar han i skolan. Jag fick rapport från dagisfröknarna att allt gick fint, fint. En av fröknarna sa "det märks att Hannes är äldre för han skrattade inte åt fotografens skämt", det var överraskande att höra för Hannes berättade glatt här hemma att fotografen var rolig för han fes (han lät med munnen)....

Elias ser fram emot fotbollstuneringen som är på lördag. Då åker vi till Elajohallen och hejar på killarna i OAIK! Jag ska försöka låta bli att skrika så mycket, har lite svårt att låta bli när det blir spännande.

Igår kväll åkte Andreas på kurs till Stockholm igen. Jag tror att det var sista kurstillfället för den här gången. Barnen börjar bli vana för det fälldes inga tårar igår när han körde iväg. Det första Hannes glatt sa i morse var, "i morgon kommer pappa hem, det är ju snart".

I eftermiddag ska vi träffa L och barnen. Det ska bli roligt som alltid.

Ville-prickigkorv och läxor

Vi har haft en lugn och skön dag. Ville har varit trött och sovit ganska mycket. Han var feberfri i morse, jag har inte tagit febern mer på honom, några 40° har han i alla fall inte haft idag. Men lilla Ville är full med utslag. På ryggen och magen ser han ut som prickigkorv. Utslagen kliar inte vad vi har märkt. Just nu får han massage av sin pappa, så nu är Ville nöjd.

Ville får massage

 Elias sitter och gör sin matteläxa efter att varit ute och spelat "altanhockey" på grannens altan hela eftermiddagen. Hannes har varit duktig idag, när vi åt lunch sa han nöjt "mamma jag är redan färdig med mina läxor". Han går ju fortfarande på dagis så med läxor menar han "Star Wars-lek & lär" böckerna. Han tränar på siffror och bokstäver och förenar nytta med nöje. 



Ville har varit på läkarbesök

Vi trodde att Ville skulle vara piggare och ha mindre feber idag. Men kl.3 i natt vaknade vi av att Ville var ledsen. Vi tog tempen på honom och han hade fortfarande 40°C. Så idag har han alltså haft hög feber i 3 dygn.
Andreas ringde sjukvårdsrådgivningen i morse, och efter det åkte jag och Ville till V-viks sjukhus.
En undersökning gjordes och läkaren såg att Ville har en luftvägsinfektion ( röd i halsen, hosta). Det tillsammans med den höga febern och utslagen, som kom i natt, gjorde att läkaren konstaterade att Ville har "Tredagarsfebern", som är en virussjukdom. En sjukdom som är vanlig under de första 2 levnadsåren. Febern bör försvinna inom närmsta dygnet och utslagen bleknar och försvinner inom 2-3 dagar. Läkaren vi träffade idag har vi träffat vid åtminstone 1 tillfälle tidigare. Han är ingen jag "känner" väl sedan Villes sjukdomstid i början av året.  
Ville är lite trött och medtagen idag så snart är det sovdags för våran lillkille.

Sjukkillen Ville

I torsdags eftermiddag fick Ville feber. Han vaknade, åt mellanmål, och satt i sin stol vid köksbordet och höll på att somna. Jag kände på honom och han var jättevarm! Jag tog febern på honom och det visade sig att han hade nästan 40 graders feber. Han fick medicin, barnvakterna kom och Andreas och jag åkte på teckenkurs. Det gick bra för Ville, han piggade på sig av panodilen som han fick och var en nöjd kille så länge medicinen verkade.
Teckenkursen var jag lite överraskad av. Det var inte som jag hade tänkt mig. Vi lärde oss att bl.a att teckna till boken "Max lampa". Vi lärde oss också att teckna till sången "Björnen sover" och några flera sånger, frågan är hur mycket jag kommer ihåg av det. Att teckna till böcker tycker jag är bra att kunna så jag hade hoppats på flera böcker istället för massa sånger (som jag knappt kunde). Vi får väl se vad som händer på torsdag när nästa kurstillfälle är.
Igår hade Ville också 40 graders feber så han fick panodil var 5:e timma. Han var rosslig och lite hostig. Han åt normalt och med medicin i kroppen var han hyffsat pigg. 
Andreas kom hem vid lunchtid igår och då åkte L och jag till Kalmar. Första gången hon och jag umgås utan att våra barn är med. Vi hade en jättetrevlig dag i Kalmar med shopping och en lång härlig fikapaus mitt i. När jag kom hem gick Andreas, Elias och Hannes på hockey. Ville och jag hade fredagsmys själva.
Idag är Ville lite piggare, det går åt rätt håll.

Badkillen Ville!

Idag fick Ville bada tillsammans med sin pappa. Under tiden passade jag på att fota lite.
Efter badet åkte Andreas till jobbet och Ville och jag torsdagsfikade i sjukhuscafeterian tillsammans med andra mammor och barn.
Ikväll börjar teckenkursen som Andreas, min syster och jag ska gå. Det ser jag fram emot.
Farfar och G kommer hem till oss och är barnvakter.

Jag gillar att bada...

...det syns, va?

Akta här kommer jag...

....e du här?

Pappa och jag <3

Nu börjar jag bli trött...

Skönt med lite sömn i vagnen efter badet

Tandläkarbesök och tecken

Tanläkarbesöket hos Sjukhustandvården gick bra. Vi pratade och jag fick information om bl.a vad tandläkaren tittar efter som är relaterat till ds, vad Ville blir erbjuden för hjälpmedel om behov finns och framtida besök.
Det gjordes ingen direkt undersökning på Ville som jag hade trott. Tandläkaren tog på sig skyddshandskar, stoppade in ett finger i Villes mun, kände lite i munnen, konstaterade att Ville har bra sugförmåga och sedan var det klart.
Samtidigt som den lilla "undersökningen" pågick frågade hon mig bl.a om Ville sätter i halsen ofta?  Har Ville munnen öppen? Hänger Villes tunga utanför munnen? Sover Ville med öppen mun? Alla frågor kunde jag svara nej på.
Efter att hon tittat på Ville när han log, skrattade, pruttade med munnen och blev sur för att han fick sitta i vagnen, konstaterade hon att "allt ser normalt ut", han har bra mimik och bra munmotorik.
Ville har fortfarande inte fått några tänder. Dom kommer ofta senare (runt 1 års åldern) på barn med ds.
Ville kommer, som alla barn, att gå till Folktandvården under uppväxten och det är dom eller Villes logoped som skickar en remiss till Sjukhustandvården i fall att det senare blir aktuellt med t.ex en gomplatta. Jag vet att barn med ds kan få en gomplatta som är utformad för att träna tungans finmotorik för att förbättra talet om det behövs.
I morgon är det dags för ett besök hos logopeden igen och på torsdag kör teckenkursen igång.
Vi tecknar lite till Ville och vi jobbar på att det ska bli mer och mer. Nu när Ville är lite äldre och håller blicken fokuserad på oss längre stunder känns det lättare och roligare att teckna till honom. Det känns mer meningsfullt. Jag tror att Villes favorittecken är;
                           

ÄTA

BUSA

BADA

SJUNGA,SÅNG

Helgen som varit och måndagen som kommer

Vi är just hemkomna från Kristdala där vi hälsat på, fikat och ätit gott!

Idag är alla i familjen trötta efter gårdagskvällen/natten, men det är det värt efter att ha haft jättetrevlig tillsammans med grannfamiljerna. God mat, många skratt, sportify och skönsång hela kvällen lång....
Nu är Elias på kalas och Hannes laddar inför simskolan med lite tv-spel.
Det blir nog tidigt i säng för alla i kväll. 

I morgon ska Ville till tandläkaren. Ett besök som ingår i ds-vårdprogrammet. Tandläkaren ska undersöka bl.a Villes gomtak. En del barn med ds får en så kallad gomplatta för att stimulera och träna barnets munmotorik eftersom personer med ds ofta har lägre muskeltonus (muskelspänning) som då också innefattar muskulaturen i ansiktet och munnen. Vi får se vad tandläkaeren säger i morgon.

Efter tandläkarbesöket ska Ville och jag göra ett nytt besök i ABF:s lokaler där mamma håller i ytterligare datakurser för pensionärer. Jag ska berätta lite om vad facebook och bloggar är. I maj var jag och gjorde samma sak och nu är det dags för 2 nya gäng att bli lite klokare, förhoppningsvis.

I morgon kväll är det sedan dags för sista kurstillfället i Röda Korsets utbildning i första hjälpen.
Morgondagen, en dag i utbildningens tecken.  

Sjukdagar

Gårdagen blev inte som jag hade planerat. Jag fick ställa in både badet och ds-träffen i Vimmerby. Det var tråkigt men det blir flera tillfällen.
Ville vaknade med feber och förkylning. Jag tyckte att han var ganska pigg trots allt.
När Elias gått till skolan och vi hade skjutsat Hannes till dagis började jag känna mig illamående. Jag fick jätteont i magen och fick springa till toaletten. Ville blev hungrig och fick mat och efter maten, när Ville fortfarande satt kvar i matstolen, kräktes han mycket. Det är inte likt Ville. 
Andreas kom hem från jobbet vid lunch och tog över Hannes-hämtning, matlagning och Ville-omsorg (när han var vaken). Ville och jag sov stor del av dagen.
På kvällen verkade Ville piggare igen och jag kände mig också bättre. Både Ville och jag var trötta på kvällen och somnade trots mycket dagssömn.
I morse hade Ville lite feber, lite varmare än normalt. Han hostade lite på morgonen men har inte hostat under dagen. Nu sover lillprinsen.
Jag känner mig ännu bättre idag, men inte helt okej i magen.
Hoppas att vi känner oss helt bra i morgon.

Ville 8,5 månad

Nu är Ville snart 8,5 månad gammal.
Han tycker fortfarande om mat väldigt mycket och det känns och syns, men det ska det ju göra!
Han dricker välling, äter gröt, olika sorters mellanmål, burkmat och våran hemlagade mat. När han äter sitter han ofta och gapar efter mat som en liten fågelunge för det är inte alltid man hinner med i hans tempo.
Han tycker om när han får uppmärksamhet av storebröderna och när dom busar med honom. 
Vi märker att han blir mer och mer sällskapssjuk, men han brås väl på sin mamma...
Ville sitter själv, ibland längre stunder, men han är fortfarande lite svajig och tappar balansen ibland.
Jag brukar ställa honom upp en bit ifrån mig och hålla honom i händerna, när vi får ögonkontakt säger jag, "kom Ville" till honom och då tar han några stapplande steg mot mig och skrattar högt. Det tycker han verkligen om!
Dom senaste dagarna har han än en gång visat oss att han blir starkare och hänger med i den motoriska utvecklingen. Stående i krypställning gungar han fram och tillbaka.
Bildbevis från en stolt mamma nedan.

Lite av varje

I går var första kurskvällen av två där Röda Korset utbildar i första hjälpen och hjärt-lungräddning på barn. En jättebra utbildning där vi igår fick öva på första hjälpen vid luftvägstopp på medvetande och medvetslösa barn och vuxna, även första hjälpen vid hjärtstopp. Vi fick även teoretisk utbildning. Jag ser fram emot nästa måndagkväll. Då ska vi bl.a. lära oss lägga tryckförband för att stoppa blödningar, första hjälpen vid brännskador och sårskador. Lärorikt!

Idag har Ville och jag varit hos min sjukgymnast. Knäna är mycket bättre och hon rekomenderade mig att testa att springa. Så det ska jag göra någon dag, det var länge sedan.
Träningsuppgifterna, cykelturerna och vilan från springningen har läkt ut infektionerna, det är bra.

Efter att vi hämtat Hannes på dagis tog vi en promenad till biblioteket. Jag ville läsa en artikel i senaste nummret av Vi föräldrar. Artikeln handlar om 80-talister som idag är föräldrar.  En av familjerna som är intervjuade har en liten flicka som har ds. Det var en bra artikel. Jag, mamman i artikeln och andra ds-mammor följer, stöttar och tipsar varandra i ett forum på nätet. Lite skryt om våra små och stora underverk blir det också.

När jag och barnen var hemkomna och Ville satt och åt mellanmål blev han och jag skrämda av ett skelett (Elias) och en sköldpadda (Hannes) på promenad, roligt att dom två äldsta prinsarna har fantasi....

Man tager vad man haver...

Trevlig dopåterträff

Ville och jag promenerade till Kolberga kyrka där dopåterträffen var i förmiddags. Jag hade tänkt att Ville kunde sova på vägen så att han var utvilad men det tyckte inte Ville.
Vi i rytmikgruppen skulle träffas 30 min. innan dopåterträffen körde igång, varför vet jag inte. Ville och jag var först på plats och det blev egentligen bara en väntan på att alla skulle komma och sedan sätta sig i kyrkan som nästan blev fullsatt. Det var en annorlunda och rolig gudstjänst med barnen i centrum. Temat var "våra sinnen".  Det var uppdelat så att man fick gå till olika stationer, en station för varje sinne.
Det bästa, enligt Elias och Hannes, var när vi kom till stationen för smaksinnet. Där fick man nämligen smaka minimarshmallows, vaniljyoghurt och grädde! Toppen tyckte Hannes och tog en sked med grädde, körde ner några marshmallows i grädden och in i munnen.
Vi i rytmikgruppen framförde några sånger och alla som såg Ville kunde se hur mycket han gillar att vi sjunger och dansar tillsammans. Han var lika glad som vanligt.
Vi fick även hämta Villes dopdroppe.
Efter gudstjänsten somnade Ville bums. Han sov när det traditionella gruppkortet togs.
Sedan blev vi bjudna på jättegod smörgåstårta. Till de barnen som inte gillar smörgåstårta fanns det, till Hannes stora förtjusning, pannkakor med grädde och sylt.
Bonus var att Elias och Hannes vann varsin chokladbit/kaka på lotteriet. Alla var nöjda och glada efter en trevlig och sockerrik dopåterträff....kanske för att blodsockret var på topp?

Oktobertankar

I kväll när barnen hade somnat och Andreas var på OAIK-festen satt jag med min mobiltelefon och läste alla gamla meddelande mellan mig, vänner, släktingar och familj. Meddelande som skrevs när Ville var sjuk och vi var i Stockholm med honom. Det blev känslosamt och igen blev allt som hände så tydligt i minnet.
När vi satt i bilen på väg hem från V-vik efter att fått provsvaret som sa att Ville har ds sa jag till Andreas att jag ville att alla som vi känner skulle få veta att Ville har ds så fort som möjligt. Jag satt i bilen och skrev det MMS.et som jag följande dag skickade iväg till vänner och släktingar. Våra närmaste ringde vi och berättade för efter att vi klev utanför sjukhusdörren, dom visste redan om att provet hade tagits.
Jag vet inte riktigt om jag tackade för alla fina och uppmuntrande kommentarer i samband med Villes sjukdomstid och provsvaret, så tack alla som visade sådan omtanke! Det värmde verkligen!

Nu börjar det mörkna tidigare och tidigare på kvällarna och vintern närmar sig igen.
Det är mycket känslor som gör sig påminda för mig när den årstiden närmar sig och pågår.
Det är den årstiden som påminner mig och gör mig så glad när jag tänker på våra 3 underbara prinsar.
Eftersom Elias föddes i december och Hannes och Ville föddes i januari kommer jag så väl ihåg hur det kändes att vara höggravid och längtan efter deras födelse. Mycket glada minnen eftersom allt gick bra och resulterade i att våra underbara prinsar kom till världen!

Det är också en årstid med tråkiga minnen.
I december för 2 år sedan drabbades vi av ett MA, missed abortion (fördröjt missfall). Jag blev gravid i september det året. I grav.vecka 8 slutade det lilla hjärtat att slå. Inget som jag märkte något av förrän 3 veckor senare. Jag fick en pytte, pytte liten blödning och fick höra att det var säkert inget att oro sig för men fick en tid hos läkaren för ett ul-ljud så jag inte skulle behöva oro mig.
Andreas och jag åkte till läkaren och han började ul-ljuda. Jag var jättenervös och vågade inte titta på skärmen men blev lugn när jag såg Andreas le med hela ansiktet. Läkaren forsatte att ul-ljuda och Andreas leende fösvann. Läkaren vände sig mot mig och sa att han tyvärr inte kunde se hjärtat slå.
Han mätte det lilla fostret och konstaterade att det inte blev mer än 8 veckor gammalt. Jag hade gått i 3 veckor lyckligt ovetandes. Det kändes fruktansvärt!
Vi hade bara några dagar innan berättat för Elias och Hannes.
Vi åkte hem och det var ett jobbigt dygn som följde. Jag låg hela natten och tänkte på det lilla i min mage som inte längre levde. Morgonen därpå åkte vi till V-viks sjukhus och jag blev sövd medan läkarna utförde en skrapning. Det var en jobbig period i mitt/vårat liv.
Tur att jag har världens bästa familj!

Ett halvår senare blev vi gravida med Ville. Glädjen över graviditeten med Ville överskuggades med mycket oro. Först efter ul-ljudet i grav.vecka 18 började jag känna mig lite lugnare.
Allt gick bra och vår 3:e guldklimp föddes.
Redan efter att Ville var drygt 1 vecka kom oron över hans viktras och sedan hans sjukdomstid med händelser och all den oro som det medförde.

Alla dessa speciella, på sina sätt, händelser gör vintern till en känslofylld årstid för mig.

Oktober

Oktober månad kommer att bli en hektisk månad med mycket inplanerat redan nu. I går kväll när jag skulle sova, och började tänka, kändes det faktiskt lite jobbigt. Det är många roliga saker och saker som intresserar mig men ända känner jag mig lite stressad. Det är så typiskt mig att köra ihop saker och ting, men det löser sig.

Andreas inledde månaden med att föröka sälja saker från vår källarstädning. I morse åkte han och Hannes iväg till Folkets Park där det var loppis idag. Vi hyrde ett bord där för 150 kr. Försäljningen gick trögt så Hannes tyckte att det var segt efter ett par timmar och blev då avlöst av Elias.
Elias bekande sig snabbt med omgivningen och satt till slut och diskuterade mobiltelefoner och hästar med några andra försäljare.
Hannes tog sin nytappade framtand med sig och följde med Ville och mig hem.
Hannes satt och vickade bort tanden (det sista hjälpte hans pappa honom med) medan han väntade på att loppisen skulle öppna.
Andreas och killarna gick med 200 kr i vinst efter att bordet, några korvar och en smörgås var betalt. Det dom inte lyckades sälja, alltså det mesta, körde dom till Shalom. Hoppas att dom lyckas bättre.
Elias tyckte att det var jätteroligt och vill gärna göra om det, det vill inte Andreas.

I kväll ska Andreas på fest och fira att OAIK gick upp i division 2 (jag var medbjuden men tackade nej) Som ungdomsanvarig och styrelsemedlem i fotbollsklubben vill han naturligtvis vara med.
Jag är hemma och vilar upp mig och min röst inför dopåterträffen i morgon. Vi i rytmikgruppen ska träffas kl. 09.30 och sjunga upp oss.....? Dopåterträffen börjar kl.10.

Jag fick reda på att jag fick en av dom 16 kursplatserna Röda Korset har för att utbilda sig i första hjälpen/hjärt-lungräddning på barn. Kursen drar igång redan på måndag kväll och är uppdelat på 2 kurstillfällen. Den sammanlagda kurstiden är 6,5 timmar. Det var bra att jag fick platsen med tanke på det som inträffade på McDonalds i V-vik samma dag vi var där för att ul-ljuda Villes hjärta.
Ville fick först smaka på lite hamburgebröd, det gick bra. Sedan gav jag honom en LITEN bit hamburgare, den biten satte sig på tvären. Jag satt med Ville i knäet och såg inte vad som hände. Plötsligt reste sig Andreas upp och tog Ville och lade honom över sina ben och dunkade till Ville i ryggen. Han rosslade, hostade till, drog efter andan och började gråta. Mitt dåliga samvete slog till igen, men det är ju faktiskt lätt hänt. Det gick ju bra. 
Jag hoppas att jag inte kommer att behöva tillgripa mina kommande nya kunskaper i framtiden.