Många som har träffat Ville säger "det syns inte på hans utseende att han har Downs syndrom."
Oftast tycker inte jag det heller.
Från början när jag inte hade vant mig vid tanken att Ville har DS så tänkte jag att det är skönt att det inte syns på honom att han har DS. Det tycker jag inte längre.
Jag tror att det många gånger är lättare att ha ett handikapp som syns. Man blir lättare accepterad som man är i vuxenvärlden. Och även som förälder till ett handikappat barn känns acceptansen bra. Varför man nu ska behöva känna så? Jag tror det beror på okunnighet om handikappet, vilket det än är.
Tänk om vi vuxna kunde vara lite mer som barn, inte tycka att personer med handikapp är mer annorlunda än personer utan.
Jag läste en artikel där en mamma till ett barn med DS skriver:"Tänk på att det är vi i vårt samhälle som har bestämt att de här personerna är handikappade"
Nu ska jag gå och se om lillprinsen har vaknat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du besökt min blogg! Kommentera gärna, jag vill läsa lite jag också ;-)
(Om du är osäker på vilken profil du ska använda så välj "namn/webbadress" och fyll bara i ditt namn,tryck sedan på knappen "Fortsätt" och sedan "Skicka kommentar". Därefter kommer det upp ett lösenord som ska fyllas i den tomma rutan och tryck sedan återigen på knappen "Skicka kommentar"! LYCKA TILL!)