Synen på personer med DS har ändrats sedan förr i tiden och det är jag verkligen glad för. Så sent som på 70-talet hamnade många av barnen, födda med DS, på institutioner. Dom fick inte en chans att vara en del av samhället. Det är ju hemskt!
Nuförtiden är det meningen att personer med DS ska få den hjälp dom behöver för att bli självständiga och klara av dagis, skola, arbete och kunna flytta till en egen bostad. Det tycker jag låter mycket bättre!
Ville vaknade och log mot mig och sin gammelfarmor. Så hon tog Ville och fortsatte att jaga flera leende. Jakten gick sådär men hon fick lite "Villetid". Ville blev hungrig. Han fick mat och sedan sa vi hej då till en mycket nöjd gammelfarmor.
Tänk att få se sin barnbarnsbarn växa upp som min farmor får glädjen att göra.
Nu ska dom tre äldsta killarna i familjen på fotbollsträning. Så nu ska jag fråga Ville vad han vill göra.
Kan tänka mig att mormor var väldigt glad över besöket! Skönt som du säger - att det idag är så självklart att var och en ska ges de bästa förutsättningarna för ett självständigt liv. Rimliga krav, så blir det bra - särskilt när man har en stöttande familj att luta sig mot när det behövs :-)
SvaraRadera