Barnen fick först leta efter var sitt påskägg som den snälla påskharen hade lämnat.
Elias hade tagit med en fotboll, det blev en ny utmaning att slå passningar på en något stenig passningsyta för dom som var med. Men det gick bra det med.
Barnen som inte var med klättrade på STORA stenar eller var på små upptäcksfärder. Och dom 2 småkillarna, däribland Ville, låg och sov.
Efter den mysiga fikastunden gick vi tillbaka till deras hus och senare bjöds vi på korvgrillning.
Det är så skönt att se att barnen med DS är så duktiga, bestämda, påhittiga, framåt...... och kramiga. För när vi skulle åka hem utbröt kramkalas.
Jag har inte varit i kontakt med så många som har DS så detta möte förstärker min positiva bild av personer med DS. Jag är så glad att vi får möjlighet att lära känna dessa 3 familjer.
Jag känner mig inte ensam om att ha ett barn med DS.
När vi kom hem och barnen tog ett behövligt bad pratade vi om dagen. Elias och Hannes visade oss alla tecknen dom hade lärt sig. Andreas och jag bara tittade på varandra och konstaterade att dom i familjen som kommer att ha lättast att lära sig tecken är våra barn.
Hannes visade med händerna en rektangel. Jag frågade vad det var för tecken och då svarar han "DS". Jag förstod ingenting, då säger Hannes "nintendo DS" (formen på ett nintendo DS-spel är rektangulärt). Så några egna påhittade tecken kanske också dyker upp.
Hej min nyfunna vän! :-) jag har läst din blogg jag har gråtit,skrattat.lett och känt igen mig i mycket som du skriver oxå! Ni är så starka!! Är ett "rent nöje" att få följa eran underbara ville! Vi har framtiden framför oss!En sån underbar familj ni är! Kram Lotta
SvaraRadera