Bokmalen Elias

Familjens bokmal heter Elias! Hans intresse för böcker och läsning har ökat i takt med hur bra han har blivit på att läsa.
Igår kväll gick barnen och lade sig tidigt, kl.19.
Elias började läsa "Hunden på lugna gata". Boken är en av flera deckarböcker där man läser om Kalle Skavank som löser svåra och kluriga fall. Den var så bra och spännande så Elias kunde inte sluta läsa.
Kl.21 sa jag till honom att det var dags att sluta läsa och sova istället. Då hade han läst i 2 timmar.
"Ja, jag ska bara läsa ett par sidor till",sa Elias.
"Sov sedan", sa jag och gick ner.
20 minuter senare ropade Elias på mig och berättade att han läst ut boken, 105 sidor!
Eftersom vi uppmuntrar läsning fick han mycket beröm. Den sena kvällen mitt i veckan, som det ju blev, sa jag ingenting om. Fast nästa gång han ska läsa en hel bok på en och samma kväll får han börja lite tidigare.
Böckernas författare, Petrus Dahlin, var för ett par veckor sedan och hälsade på i Elias skola. Och handlingen i böckerna utspelar sig i södra delen av Stockholm, som Elias har lite koll på eftersom mormor och morfar har en lägenhet där. Både besöket och Elias förhållande till Stockholm gör det nog lite extra roligt och spännande att läsa
Han tyckte verkligen att boken var jättebra!

Hannes drömmar

Hannes har/har haft det  jobbigt vissa kvällar dom senaste veckorna. Han vaknar och är jätteledsen efter att drömt mardrömmar. Han har aldrig vaknat mitt i natten utan han vaknar ca.1-2 timmar efter att han somnat på kvällen.
I kväll läste jag boken "Tokigt och roligt hela dagen" av Richard Scarry för honom. Jag läste kapitlet "En otursdag" som handlar om Tomas tvättbjörn som verkligen har otur. Han råkade bl.a ramla ner i en vägbrunn där arbete pågår.
Boken är verkligen en barnbok.
Alldeles nyss var jag uppe hos en väldigt ledsen Hannes som drömt att han trillade ner i ett stort, mörkt hål. Han sa att det var som i "otursdagen" som vi läste tidigare i kväll.
Jag tycker så synd om honom. Vi får nog göra ett uppehåll med läsandet innan sovdags och se om det blir bättre.

Hannes lekdag och Villes tänder

I förmiddags fick Hannes, Ville och jag besök av Hannes dagiskompisar och fröknar. Vi tog med oss frukt, pepparkakor och dricka och gick till lekplatsen som ligger nästan granne med våran tomt. Mycket lek och prat blev det och så fika/fruktstund naturligtvis. Hannes var supernöjd! 
En rolig och trevlig förmiddag.
Ville sov i vagnen och vaknade strax innan dom skulle promenera tillbaka till dagis.
Han är till och från missnöjd idag. Tror att det har att göra med hans 2 tänder som är på väg. Den ena känner och ser man lite av men Ville är inte så sugen på att visa upp den. Den andra är på väg att bryta igenom. Det är dom 2 framtänderna i underkäken som är på väg.

Nu ska vi snart ta oss en promenad och senare ska vi hämta barnens kusiner på dagis och i skolan. Hannes får en lekdag idag.

Första advent

Jag tycker denna tid på året, från första advent till dagarna efter nyår, är mysig. Hade inte gjort något om det hade varit lite snö, kallare och strålande sol mitt på dagen istället för regn, blåsigt och 12° varmt. 
Andreas kokade skinka som han sedan griljerade. Skinkan åt vi på smörgåsar med senap eller rödbetssallad på och till det julmust. Herregud (som Hannes säger rätt ofta) vad gott!!! Tänd brasa, tända ljus och lite julmusik så hade jag trots väder och vind fått till första adventstämning här hemma.

En adventsbild på en trött Ville

Handledning, HV71 och popcornkväll

Idag har det varit en intressant och trevlig dag hemma hos L och familjen. Dom 3 andra "ds-familjerna", som vi har lärt känna, har vid några tidigare tillfällen bjudit hem C, som är logoped och handledare i karlstadmodellen.
Idag var det första gången vi var med. I 1 timma fick varje familj själva träffa C och få handledning hur vi kan träna med våra barn. Till skillnad mot habiliteringen tittade hon på Ville och utgick från just honom. Vi upplever att habiliteringen utgår från ds-barnen generellt och det blir ju tokigt eftersom varje barn utvecklas olika.
Vi var jättenöjda med träffen och hon gav oss en hel del tips om vad vi kan tänka på. Exempelvis så tyckte hon att vi kunde förbereda Ville för tecknandet genom att ha honom sittande i knäet och teckna ord med hans händer.
Hon tyckte att Ville har utvecklats mycket bra och att hans nyfikenhet är till hans fördel. Andreas och jag fick beröm för träningen vi gör, jag har lite svårt att ta åt mig av berömmet eftersom vår lilla Ville gör det ganska lätt för oss.
Det är på dom andra ds-familjernas initiativ så alltså något vi själva betalar, planerar och bjuder in C. Dom andra familjerna bjöd även in förskolepersonal. Är så glad att vi har dom andra ds-familjerna, vill bara skriva det än en gång.

Nu sover familjens 2 yngsta killar. Dom 2 äldsta killarna är i Jönköping med min pappa och en kompis till Elias och tittar på när HV71 spelar hockeymatch, vilka motståndarna är kommer jag inte ihåg.
Elias har väntat över 2 månader på denna dag. Han hade svårt att somna igår kväll, till slut gick det. Vi trodde att han skulle vara trött i morse men det var han inte. "Äntligen", var det första han sa och hoppade pigg upp ur sängen. Heja HV!

Här hemma har jag, Hannes och Ville haft myskväll. Popcorn var jag tvungen att springa hem till min syster, som bor nära oss, och låna för till min stora förskräckelse upptäckte jag att dom var slut här hemma. Det har aldrig hänt tidigare eftersom vi är popcorntokiga i vår familj.
Ville tittade stort på oss när vi åt och i ett obemärkt ögonblick var hans små händer snabbt nere i popcornskålen. Jag tyckte lite synd om honom när jag öppnade hans små händer som var fulla med popcorn. Han blev arg och protesterade, och vem hade inte gjort det?

Villes 10 månadersdag

Villes 10 månadersdag firade han och jag i Västervik. Efter att jag skickat iväg Elias till skolan och lite senare släppt av Hannes på dagis åkte vi till Västervik. Kl.11.15 hade Ville en läkartid. Vi tycker att han låter rosslig i bröstet och på kvällarna och nätterna hostar han. I övrigt är han pigg, glad och äter som vanligt. Ingen feber heller.
Vi misstänkte att han kan ha fått förkylningsastma till följd av rs-viruset och lunginflammationen och därför ville vi att en läkare skulle undersöka honom för att avgöra om det stämde och i så fall skriva ut Pulmicort, inflammationshämmande läkemedel som man inhalerar, åt honom. En medicin som både Hannes och jag är bekanta med.
Läkaren var tveksam till att det är förkylningsastma p.g.a att han inte hörde några pipljud från Ville. Vi ska ge honom av Hannes medicin och märker vi att det hjälper så ska vi höra av oss så får han egen medicin utskrivet.
Det var i alla fall skönt att läkaren lyssnade på Villes lungor och att dom lät bra.

Efter läkarbesöket firade jag och Ville hans 10 månadersdag på McDonalds. Jag hade egentligen tänkt mig en annan restaurang men jag kom tyvärr inte in med "shoppingvagnen" och ingen hjälp i sikte så jag gav upp. Ville var lika glad för det, han fick en av sina älslingsrätter, lasange.

Barnens farfar hämtade Hannes på dagis och var hemma när Elias kom från skolan.

När Ville och jag kom hem åt vi mellanmål sedan tog vi med oss storebröderna och gick iväg till frisören. Först Hannes tur, sedan Villes, sedan Elias och sist min tur att bli klippt. När Andreas kom till frisören för att hämta barnen tyckte Hannes att det var lite synd om pappa som inte fick/behövde klippa sig...

Klåfingriga Ville

Nu måste vi barnsäkra här hemma! Ville är på allt nu när han går omkring i sin lära-gå-stol. När vi eldar i kaminen vill han gärna fram till den så idag ska jag åka och titta på galler eller någon form av grind vi kan ha framför så att han inte kommer intill. I morse stod han vid soffbordet och fick tag på Hannes legotidning. Innan jag hann att se hade han slitit sönder en sida och höll på att tryck in den i munnen. Allt vill Ville stoppa in i munnen och vi får påminna storebröderna om att inte lägga ifrån sig småsaker där Ville kan komma åt dom. Hade glömt hur det är att ha små klåfingriga barn som stoppar allt i munnen Vid närmare eftertanke är Ville värst, i våran barnaskara, på det sistnämnda. 

Villebus

Öppna Förskolan idag

Idag har Ville och jag varit på Öppna Förskolan, ÖF. Som jag skrivit tidigare så tycker han verkligen om när vi sjunger och dansar. Idag var Ville lite trött så mot slutet av sångstunden skrattade han i ena sekunden och i andra sekunden åkte underläppen ner och gråten var nära. Efter sångstunden fick Ville lite gröt och några majskrokar, som är favoriten just nu, då piggnade han till. På ÖF är alla barnen jämngamla med Ville.
Lite skillnad utvecklingsmässigt börjar jag att se. Många av barnen i hans ålder kryper förfullt och står upp vilket inte Ville gör än, men han är på god väg. Jag känner mig trygg och lugn angående hans utveckling och det har nog att göra med att Ville är vårat 3:e barn och att det har gått bra för Ville hittills. Jag hör en del förstabarnsföräldrar och andra föräldrar som diskuterar och låter oroliga för sina barns utveckling. Många jämför sina barn och på mötesplatser som ÖF är det svårt att inte göra det. Där sittar man och iaktar sitt egna och andras barn. Vi föräldrar sitter och pratar och det mesta handlar ju om barnen. Jag är alltid öppen och berättar att Ville har ds. Många vet det nu och jag tycker att det är skönt. Ville får mycket beröm och jag tycker att det är bra att Ville kan förmedla en positiv syn på ds. Många har redan en positiv syn men långt ifrån alla. Man kan läsa sig till mycket om ds men alla är ju egna individer.

Fullt ös idag!

Gårdagen slutade i trevligt sällskap med familjen T, sen kväll blev det. Hannes fick tips om att det är innebandyträning på söndagar för killar i hans ålder, det nappade han genast på. Vi bestämde inget i går kväll men Hannes var först upp av oss alla i morse och det första han frågade om var när hans innebandyträning börjar? Det var klart att Hannes fick åka på innebandyträning. Han har ju väntat på att det ska bli hans tur att börja idrotta som storebror Elias gör. Han tyckte att det var jätteroligt!
Nu är det snart dags för Elias att åka och spela en basketmatch. Andreas och Ville ska hejar på basketkillarna och Hannes och jag ska gå iväg till bion. Idag visar Barnfilmklubben filmen "Yogi björn".
Efter det ska Hannes till simskolan och jag ska åka till M och få massage. Vad skönt det ska bli. 
Fullt ös hela dagen!

Sista körningen med gräsklipparen

Ville sover i vagnen just nu. Lilla sömntutan sover länge när han får ligga ute i sin "sovvagn" (inte shoppingvagnen) och sova. 2 timmar är han uppe i nu, vi får se hur länge det blir... Jag hann i alla fall att mala ner dom sista löven med gräsklipparen. Gräsklipparen och jag var inte överens idag, den ville inte. Det började till och med att ryka om den men jag gav mig inte. Det blir nog till att köpa en ny nästa år.

Helgen går som ofta i vår familj i idrottens tecken. Elias spelar innebandymatcher i morgon. På söndag har han 1 basketmatch och Hannes har sin simskola. Det är roligt! Vi har inte planerat färdigt vem som åker på vad än eller kanske åker vi hela familjen. Vi får se...

"Låt mig bara få sova"

Bvc besök 10-månaderskontroll

Idag har Ville varit på bvc-besök. Tidig 10-månaderskontroll. Idag vägde Ville 8915g och var 69,5cm lång. Han är inte så stor vår lilla kille men följer sin kurva och det är huvudsaken.
Bvc sköterskan M tittade också om han följer utvecklingen. Det gjorde hon bl.a genom att räcka fram 2 träklossar i sin hand, Ville tog en kloss i varje hand, förde den ena till munnen och när han smakat färdigt på klossen slog han klossarna mot varandra upprepade gånger. Han fick också visa att han förflyttar klossarna mellan händerna. Han sitter stadigt och står i krypställning. Han intresserar sig för det mesta i omgivningen och sträcker sig efter saker och han gillar tittut-lekar! Han följer med bra i utvecklingen konstaterade M.
Jag är så glad för allt nytt han lär sig och det händer saker hela tiden just nu. Även att det inte är några "stora" saker lägger jag märke till alla "små" saker. Som exempelvis att han kan slå maracasen i huvudet på sin storebror för då låter det ju.....både från storebror och maracasen.

Gott med presentsnöre...

Fina killar en fin höstdag

En fin höstdag som ägnades åt återhämtning, lekplatsen och basketlir.

Kul att gunga tycker Ville!

Höstbild på Hannes

Trött av att gunga...

Basketliraren Hannes

Koncentrationen är på topp

Simkillen Hannes!

Host, host i våran familj. Det är bara Hannes som har hostat färdigt verkar det som. Ingen fotbollstunering för Elias igår, tyvärr. Det blir fler gånger, som vi sa till Elias som var aningen besviken. Ville hade inte någon feber igår men han är förkyld och hostig. Och nu har Ville och jag magar som krånglar...

Gårdagen blev lugn och vi inväntade eftermiddagen när Hannes simtävling skulle börja.
Han gick omkring här hemma och var såå förväntansfull hela dagen.
Även att några i familjen inte var på topp så bestämde vi oss ända för att åka hela familjen och titta på Hannes. Han ville så gärna det och jag vet att det betydde mycket både för honom och oss andra att vi var där. Hans första tävling! 
Han ställde upp i 25m bröstsim. När det var hans tur såg vi en väldigt koncentrerad Hannes kliva upp på startpall nr7 när hans namn ropades upp i högtalarna. När startskottet gick slängde han sig i vattnet och simmade på det snabbaste han kunde. Efteråt var det en mycket nöjd Hannes som kom till oss där vi satt på stolar längst bassängkanten. Mycket beröm fick han av hela familjen!!! Vår duktiga Hannes!!!

Hannes var lika koncentrerad under uppvärmningen som under loppet.
Loppet har vi inspelat på film

En uppvärmningsbild till

En mycket nöjd Hannes efter loppet!

Heja Hannes!!!

Hannes går ner från prispallen efter diplomutdelning

Idag, Farsdag, väckte vi Andreas med paket och teckningar som Elias och Hannes hade målat. Världens bästa pappas dag idag och det måste ju firas med sång också tyckte Hannes som sjöng "Ja må du leva"...

Helg igen...

Idag är Hannes hemma från dagis, det är ju fredag igen. Alltid ledig fredagar och måndagar. Dom dagarna tar vi det lugnt och skönt, i alla fall på förmiddagen. Idag har det verkligen varit lugnt...Ville har feber igen och är idag lite kinkig. Han har fått febernedsättande och har nu ätit med god aptit så det verkar som han börjar känna sig piggare. Solen som äntligen skiner, efter några veckor med mulet väder, lockar verkligen till att vara ute så vi ska snart gå ut en sväng. Det är snart sovdags för Ville så då kan han sova i vagnen, det gillar han.

I eftermiddagen har Barnfilmklubben Regnbågen filmvisning kl.16. Idag visar vi filmen Gruffalon som handlar om en ensam liten mus i en stor, mörk skog...
Det är en filmen som berättar historien om en mus som kaxigt promenerar genom skogen och skrämmer bort alla rovdjur som vill äta upp honom genom att beskriva sin otäcka fantasivän Gruffalon för dem. Men vad händer när en Gruffalo helt plötsligt dyker upp?
Låter spännande. Jag har själv aldrig sett den.
Vi har dom senaste åren haft filmvisning under "Kulturnatten-dagen". Då är, som alltid, alla välkomna och idag är medlemskapet gratis. Vi hoppas att många kommer.

I morgon är en spännande dag. Elias spelar, förhoppningsvis, fotbollstunering i Västervik. Vi håller det lite öppet med tanke på att han hostade en del i natt. Hannes ska för första gången vara med i en simtävling. Han är duktig och alla i hans simträningsgrupp fick förfrågan om dom ville vara med i tävlingen och det ville Hannes. Det ska bli jätteroligt, säger han. Det tycker Andreas och jag också. Vi hade tänkt att åka hela familjen till Västervik och titta på Elias och killarna på förmiddagen/dagen och sedan hade vi tänkt att åka hem och titta på Hannes som ska simma på eftermiddagen. Nu när Ville är sjuk får vi se hur vi gör. Är ju synd att man inte kan vara på flera ställen samtidigt...

Vårat liv idag

Vad roligt att få kommentarer på mina inlägg!
Jag har förstått att många läser bloggen och jag får höra att det jag skriver gillas, det är jätteroligt!

Detta inlägg riktar sig lite till dig, Nettan, som har lite frågor och funderingar.

Jag funderade också en del om hur framtiden skulle bli när allt var nytt för oss, när vi fick reda på att Ville har ds. Nu när det har gått en tid försöker jag att inte tänka så mycket på framtiden, vi vet ju ändå inget om den. Jag känner att mycket har hänt dom senaste åren som jag aldrig trodde skulle hända mig, svärmor som hastigt gick bort, missfall, barn som var svårt sjuka (både Hannes och Ville i rs-virus och lunginflammation) och Ville föddes med ds. Det låter negativt men alla händelser har fått mig att leva mer i nuet, ta tillvara och lägga energin på det som händer nu, vilket är och känns bra för mig.

Något som har och betyder jättemycket för mig är min nyfunna vän L och hennes familj och även dom andra 2 familjerna vi träffar med barn som har ds. Den vänskapen är guld värd på många sätt. Dels att få lära känna äldre och flera barn med ds, utbyta tankar och få lite tips av "erfarna" ds-föräldrar. Känna att vi inte är ensamma om att ha ett barn med ds. Både barnen med ds och föräldrarna har givit mig trygghet i att vara ds-mamma. L är också mammaledig nu så hon och jag träffas en hel del.

Ville har genomgått dom kontrollerna i vårdprogrammet som ska göras innan 1-års ålder. Det enda är att ögonläkaren såg att Ville har nystagmus, ögonen vibrerar i sidled, men gjorde bedömningen att det växer bort. Jag börjar bli lite tveksam till det, hans ögon vibrerar fortfarande ibland, ofta när han är trött. Vi får se vad ögonläkaren säger vid nästa kontroll. Annars är allt bra med Ville.
Jag tror inte att det är många barn som blir så noga undersökta som barn med ds. Allt följs upp mycket noga utan att vi som föräldrar behöver tänka eller göra något själva. Kallelser till olika läkare, sjukgymnast, spec.pedagog, logoped... har blivit vardag och det är alla dessa besök som skiljer sig mest från att vara mamma till lilla Ville med ds än våra 2 äldre killar utan ds.

Eftersom Ville följer med den motoriska utvecklingen bra tränar vi inte så mycket med honom just nu, inte medvetet. Men omedvetet får han mycket träning både genom oss, omgivningen och framför allt sig själv. Han tränar sin motorik bra, han är envis och har viljan, han ligger på golvet och tränar krypövningar mycket just nu, går runt i gåstolen, sitter på golvet och tränar balansen tillsammans med sina leksaker, hoppar i hoppgungan m.m.

Just nu lägger vi mest tid på att komma igång att teckna. Det går bättre och bättre. Elias och Hannes tycker verkligen att det är roligt, och vi med. Det är att få flyt på tecknandet som jag tycker är det svåra, jag glömmer att teckna. Vi har gått en teckenkurs som är slut för den här gången. Villes logoped sa att han ska bjuda in syskonen till en teckenkurs i vår, det tror jag kommer att bli uppskattat, i alla fall av Elias och Hannes. Vi föräldrar hoppas på en fortsättningskurs.

Med stöd från spec.pedagogen och logopeden tränar vi också efter Karlstadmodellen. Vi får ett övningsschema varje gång vi träffas (var 4:e vecka) som infattar lyssningsträning, kroppsträning, blick/kontaktträning och ljud/blickträning.

Massage tycker vi är viktigt, för kroppsuppfattningen. Vi måste bättra oss, vi har kommit av oss lite.
Vi badar med Ville 1 gång i veckan. Badet är genom habiliteringen och Villes sjukgymnast är med barnen och oss vuxna i bassängen. Vi sjunger, dansar, plaskar och leker och gör allt det som barnen tycker är roligt helt enkelt och det som många av oss vuxna tycker är roligt...prata.

Jag tycker att våran vardag löper på bra. Det finns att göra och mer om man vill. Så är det ju alltid.
Det kanske inte blir som man tänkt sig men det blir väldigt bra ändå.

Våran duktiga lilla kille Ville!

Osmaklig fråga!!!

I går var jag inne på Familjeliv, ett forum på nätet, och läste. Någon hade startat en tråd där man fick tycka till och till och med rösta... "Om du var tvungen att välj, skulle du vilja ha ett barn med ds eller inget barn alls", så löd trådfrågan. När jag läste blev jag först rent ut sagt förbannad, sedan lite ledsen, vilket jag var en kort stund innan jag konstaterade att det åter igen handlar om okunnighet! Det är okunniga människor som sprider en massa fördomar om mångt och mycket!
Jag bestämde mig tidigt, efter att vi fick veta att Ville har ds, att inte bry mig om personer som uttalar sig dumt, men ibland är det svårt. Framför allt när jag tänker på att Ville kommer att växa upp med dessa människor i samhället som inte vet bättre och som inte värdesätter honom och andra med funktionshinder eller utvecklingsförseningar lika högt som andra. 
Det känns frustrerande.
Trådstartaren trampar inte bara oss som har barn med ds på tårna utan även många som kämpar för att få barn också. Precis som att det skulle vara så enkelt att "bara välja". Usch, nu blir jag arg igen!

Alla Helgons helg

Denna helg har vi umgåtts med familj och vänner till sent på kvällarna.
I fredags kväll var vi hembjudna till kompisar. Vi blev bjudna på tacos till Elias stora förtjusning! "Jag älskar tacos, det godaste som finns", utbrast Elias när han såg vad som stod uppdukat på bordet. Jag tror att Elias skulle äta tacos varje dag om han fick bestämma.
Gårdagen började med att Elias spelade basket. Elias klass, 3b, och paralellklassen, 3a, har tillsammans anmält ett lag till Scania/OT Basket Cup. Det gick bra för killarna. 3 vinster på 3 spelade matcher. Tyvärr var det lite ojämna lag så det var med ganska stora marginaler dom vann matcherna, lite synd om motståndarna kan jag tycka, men jag glädjs givetvis med killarna!
Andreas och Hannes följde matcherna från läktaren. Ville och jag var hemma och förberedde inför kvällens middag.
Efter basketen var vi hos mamma och pappa och åt lunch. Min mormor, syster och barnen var också där. Efter lunchen åkte dom flesta av oss till kyrkogården och tände ljus vid min morfars grav och till minneslunden och tände ett ljus för Andreas mamma.
Ville och jag följde inte med utan vi tog en promenad till min farmor där det var eftermiddagsfika med
släkten. Ville somnade i vagnen och fick lite behövlig sömn.
Eftermiddagen hos farmor var varm på många sätt och vis. Jätteroligt att träffa fastrar, farbror, kusiner med familjer. Vi var 24 personer i farmors 2 rumslägenhet. Lite trångt när alla sedan skulle klä på sig och åka till kyrkogården tillsammns. Det var min farfars grav vi besökte.
Kvällen avslutade vi tillsammns med min kusin S och hennes J. Dom bor i Stockholm och det var dom som var barnvakter åt Ville i sommras när Andreas och jag sprang Midnattsloppet. Ett trevligt avslut på en trevlig dag!

Idag har vi haft en riktig slappardag! Klockan var 10.30 när vi hade ätit färdigt frukosten.
Sedan var jag iväg och fick massage i 1 timma. Ryggen och nacken känns mycket bättre än för ett par veckor sedan. Det är så skönt att få massage så idag somnade jag till en liten stund, det är Ville och jag som har lätt att somna lite varstans.
I eftermiddags när Andreas och Hannes cyklade iväg till simskolan tog Elias, Ville och jag en promenad till kyrkogården. Där var sååå fint i kväll med många tända lycktor som lyst i mörkret. Jag blev väldigt känslosam och tänkte på mina nära och kära som inte finns hos oss längre. Elias började att prata och fråga om sin farmor, som gick bort för 7 år sedan. Elias var 1 år och 10 månader och har i alla år berättat för oss att han kommer ihåg när ambulansen kom och hämtade farmor. Det var en väldigt stark upplevelse för honom, det var sista gången han såg sin farmor, hon dog senare på kvällen den dagen. Hon dog i lungcancer.
När vi gick där och pratade säger Elias, "jag tycker att det är så synd att inte farmor hann att träffa Hannes och Ville, hon hade nog tyckt att dom är söta", då började jag att gråta...Han är så fin min stora kille och vi saknar farmor så mycket!

Våran älskade Elias

  

Fika, långpromenad och mobiltelefoner

Just hemkommen efter att fikat med 2 gamla kompisar som jag inte träffar så mycket nu för tiden. Det var jättetrevligt!

Ville ligger ute i vagnen och sover.
Andreas, Elias och Hannes är på långpromenad! Dom håller just på att gå 7 km på Ostkustleden. Det var 3 förväntansfulla killar jag släppte av en bit ut i skogen i förmiddags. Nu väntar jag telefonsamtal från dom om när dom vill bli hämtade. Tanken slår mig många gånger, hur gjorde vi när vi inte hade mobiltelefon? Förmodligen hade vi stämt träff vid ett uppskattat klockslag och förmodligen hade någon/några av oss fått vänta. Vänta är ett begrepp jag tror att många barn inte är vana vid och i alla fall jag håller på att vänja mig av vid det, tyvärr. Det är så lätt att bara ringa.
Vad bra att inte behöva vänta, då kan jag hinna göra annat under tiden, tänker jag och nog många med mig. Så uppstressat det blir...

Jag glömde mobiltelefonen hemma en dag när Ville och jag skulle åka och bada. Jag var sen och kom på det på väg till badet. Det har gått så långt att jag till och med övervägde att åka hem och hämta mobiltelefonen vilket hade resulterat i att vi hade kommit försent till badet. Är så glad att jag tog mitt förnuft till fånga och sa till mig själv att strunta i den. Och jag klarade mig alldeles utmärkt utan den.

Nu ringde Andreas, dags att ge sig av, vad skulle vi göra utan mobiltefonen? Hmm...

Bilder från idag på mina älsklingar

En trött Ville!!!

Leo´s lekland tyckte Elias och Hannes verkligen om! Dom hade knappt tid att äta. Andreas, jag och Ville satt lääänge och åt och fikade. Mellan lekvarven kom Elias och Hannes och fyllde på vätska, man blir ju törstig av att springa omkring och leka. Vi var där i 4 timmar sedan var det 2 nöjda och trötta killar som tyckte att vi skulle åka hem. 

Idag åkte hela familjen iväg till hab.badet. Ville badade med sin pappa och vi andra tittade på. Elias och Hannes är nyfikna vad Ville gör om dagarna så idag var det ett jättebra tillfälle för dom att se Ville bada. Dom tyckte att det var roligt att se Ville glad och plaskandes i vattnet. Ville brukar sova en liten stund innan badet men det blev inte så idag. Lilla Ville somnar visst var och hur som helst nu för tiden...

En trött liten Ville somnade i BADET!

Höstlov

Vi åkte aldrig till Stockholm. Vi har höstlov på hemmaplan istället. Det finns en hel del att göra för barnen och oss vuxna. Vi har redan hunnit med ishallen, bandybana, kompisar, städning i källaren och så tyckte Andreas och jag att det var dags att ta in utemöblerna, kan ju vara bra innan snön kommer.
Andreas och Elias har varit på bio i eftermiddag och jag och Ville var och hälsade på min farmor, Hannes var hos kompis V och lekte.
I morgon åker vi till Kalmar och inriktar oss på Leo´s Lekland, det är nog många flera än vi som gör nu när det är lov så vi blir nog inte ensamma där...
Jag njuter av ledigheten och tycker att det är så skönt att bara t.ex sitta och äta frukost tillsammans allihopa i lugn och ro, något vi oftast bara hinner göra på lördagar i vanliga fall.
Ville har slutat att somna om efter att han har fått välling på morgonen. Ville vaknar mellan kl.6 och 7 så Andreas och jag turas om att gå upp med honom. Idag hade jag sovmorgon, i morgon är det Andreas tur. Nu när det är lov har Ville kommit in i gamla sömnvanor igen som innebär att han har 2 sovstunder under dagen. Det är väl för att det blir senare kvällar för barnen, även för Ville.