Dags för ett nytt nattinlägg

Nu måste jag skriva igen annars kommer jag att ligga sömnlös hela natten. Lite typiskt för i morgon ska Ville och jag på vårat första bad direkt på morgonen. 
Jag låg i sängen och tänkte på läkarbesöket  på Västerviks sjukhus,VS, som Ville ska på om drygt 2 veckor. Läkaren (A) som vi ska träffa har vi träffat några gånger tidigare och han är lite "speciell" för mig.
Jag kommer ihåg det så tydligt.
Det var den förmiddagen han tillsammans med en annan läkare kom in i Villes och mitt rum på VS, dom gick ronden.
Det var det läkarbesöket jag såg så mycket fram emot. Ville skulle ju bli utskriven från sjukhuset. Han var äntligen så pass frisk från rs-viruset att vi skulle få åka hem och fira tillsammans med Andreas, Elias och Hannes.
Ni kan inte förstå hur glad och lättad jag kände mig. Jag tänkte att nu kan det bara bli bättre. Ville klarade det! 
Jag stod bredvid skötbordet, när läkare A gjorde undersökningen på Ville, och väntade på att läkare A skulle säga att allt såg bra ut och Ville kunde åka hem.
Läkare A vänder sig istället mot mig och säger "vi skulle vilja göra ett kromosomprov på Ville"
I den stunden kändes det som att han sparkade undan benen på mig. Jag var tvungen att sätta mig ner. Det första jag tänkte var, inte nu! Inte downs syndrom!
En sjuksköterska kom också in på rummet. Dom var väldigt omhändetagande och läkare A förklarade att dom ville göra provet för att utesluta ds. Han förklarade vidare att Ville hade några av tecknen (Halls kriterier) man tittar efter när man misstänker ds men att dom få tecknen Ville har kan man ha ändå, fyrfingerfåran, överrörligheten och dålig utvecklad mororeflex.
Jag frågade läkare A hur länge vi skulle få vänta på provsvaret och när han sa att det skulle ta minst 3 dagar så svor jag "hur i helvete ska jag kunna vänta i 3 dagar?" Efter det kom tårarna.
Jag som precis hade börjat att ta mig upp från det psykiskt jobbiga fall under Villes sjukdomstid föll återigen men denna gånga inte alls lika djupt. I efterhand känner jag att "rs-fallet" tog verkligen emot "ds-fallet".  
Hela tiden pratade alla som kom in i rummet om att det behöver inte alls vara så att Ville har ds. Men just då lyssnade jag inte på dom.
Läkare A ringde Andreas och förklarade. Andreas satte sig i bilen. När Andreas kom till VS satt kuratorn redan inne hos mig och pratade, rättare sagt så var det mest jag som pratade. Vi pratade om Villes sjukdomstid och kromosomprovet som läkaren skulle ta på Ville följande morgon.
Andreas åkte hem senare på kvällen. Då var det bestämt att Ville skulle få åka hem på permission efter att provet var taget följande dag.  Jag ringde mamma och berättade, det kändes verkligen skönt!
Den natten sov jag inte så mycket. Jag satt i stället och pratade med bästa sköterskan T som jag har skrivit om tidigare. Hon hjälpte mig med många av mina tankar och på morgonen kändes allt mycket bättre.
Läkaren kom och tog proverna på underbara lilla Ville och vi fick sätta oss i bilen och åka hem. Det var en jättekonstig känsla att komma hem. Ville och jag hade inte varit hemma på drygt 2 veckor och hemma såg allt ut som vanligt men jag kände att det var mycket som inte var som vanligt. Sååå mycket hade hänt under tiden vi hade varit på sjukhuset. Känslomässig berg- och dalbana med oss som passagerare vare sig vi ville det eller inte. 
Stora gråtkalas utbröt när vi kom hem. Elias och Hannes blev så glada!!!!! Och jag med!!!!! Och Andreas med!!!!!
Men kromosomprovet hängd som ett moln över mig. Ibland som ett tungt åskmoln och ibland som ett tunt, tunt slöjmoln.
Vi åkte till VS 3 dagar senare för att få provsvaret och för att Ville skulle bli utskriven. Tyvärr hade provet skickats till Linköping där det tar 1 vecka innan provet var färdiganalyserat.
Vi åkte hem för att åka tillbaka några dagar senare. Jag är så glad att det tog en vecka med provsvaret. Andreas och jag hann bearbeta alla känslor och funderingar och i slutet på den veckan tänkte vi att Ville har ds och att det inte spelar någon som helst roll, Ville är Ville våran älskade kille. Provsvaret saknade helt betydelse för oss.
Vi fick bekräftat att Ville har ds av läkaren några dagar senare.