Idag var olyckan framme

I förmiddags hände det som inte får hända. Ville kröp över kanten i våran säng och ramlade med huvudet före ner i golvet. Han blev jätteledsen men efter att jag och nappen tröstat honom var han som vanligt igen med en bula i huvudet.
Han for runt på golvet, var nöjd och glad och åt bra med mat till lunch.
Efter lunch gick Hannes, Ville och jag till stan i några ärenden, Ville somnade i vagnen med en gång. Vi sprang på mamma och min mormor och mormor gav barnbarnsbarnen en fikapeng. När vi satt oss på fiket kom Elias som slutat skolan för dagen. Ville vaknade och efter att han ätit lite yoghurt kräktes han första gången. Det gick en liten stund sedan kräktes han igen.
När vi kom hem var han en missnöjd kille! Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och dom ville att vi skulle åka till sjukhuset (Västervik) med Ville för att undersöka honom efter fallet från sängen. Andreas åkte iväg med Ville för drygt 2 timmar sedan och jag har ännu inte hört något ifrån dom.
Det är så tomt utan lilla Ville här hemma! Jag är inte van att vara hemma utan honom. Jag gör mycket på egen hand men då är det alltid jag som är iväg och Ville hemma. Elias och Hannes var ledsna och oroliga för Ville när dom gick och lade sig. Jag förklarade så gott jag kunde och det lugnade dom. Förra årets sjukhusvistelse med Ville har satt sina tydliga spår.