Badkillen Ville

Igår blev det en Kalmarresa med Loch hennes lillkille E. Vi åkte från stan på morgonen när alla våra andra barn hade kommit iväg till skolan och dagis.

Jag fick tag i grindar så nu ska vi Villesäkra ännu mer här hemma. Tyvärr blev jag lurad av försäljaren så en av grindarna är för kort, vad trött jag blir! Jag ringde när jag upptäckte misstaget och hon bad så hemskt mycket om ursäkt. Jag tror jag ska försöka sälja grinden eller så byter vi den när vi åker till Kalmar nästa gång.

Ville fick en ny fin röd vindfleecejacka, Elias och Hannes fick nya fotbollsstrumpor och träningskläder och så lite till...

Idag har Ville och jag varit och badat och idag var första gången jag släppte Ville, med armpuffarna på, själv i vattnet!!! Det gick hyffsat bra, några kallsupar fick Ville men det brydde han sig inte så mycket om. Han spottade och hostade sen var det bra. Duktiga Ville! 

Nu ligger min badkille och sover och jag sitter vid datorn och försöker lära mig lite (finns hur mycket som helst) om hur bildredigeringsprogrammet Adobe Photoshop fungerar.
Här kommer en testbild...

Ville 14 månader

I förmiddags hade vi besök av Villes sjukgymnast H. Hon tittar på Ville hur han rör sig när han leker och far fram över golven här hemma. Han är "stabilt överrörlig" och muskelstark, vilket är en bra kombination för den motoriska utvecklingen. Han tränar mycket själv så inga ändrade planer på den fronten. Det verkar som att Ville har bestämt sig vilken krypform som han tycker allra bäst om, nämligen krypa med högerben (framför sig) och skjuta ifrån med vänster ben (bakom sig). Han är jättesnabb! Ålar och kryper på alla fyrar gör han också ibland.
Han reser sig upp till stående och föredrar att göra det i sin säng på kvällarna när vi tycker att han ska sova, hmm.
Han babblar på och det kommer fler och fler ljud/ord. Häromdagen sa han mamamama...
Nu har Ville 6 tänder som kommit fram helt och 2 kindtänder är på väg. Bara 2 av tänderna är i nederkäken.
Vi sjunger mycket med Ville för det älskar han. "Imse Vimse Spindel" är fortfarande en favorit men även "I ett hus i skogens slut"...och några fler står på Villes topplista.
Ville tecknar "lampa", "bra" och så har vi kommit på att när vi sjunger och han gör rörelserna till sångerna kan han några fler tecken som exempelvis "upp" och "ner".
När det gäller maten föredrar han verkligen hemmagjord mat framför burkmaten, förstår honom till fullo!
Ville är en liten popcornälskare och nu när vi har fredags- och lördagsmys får han popcorn istället för MAJSKROKAR.

Nu måste jag avsluta för nu ska vi snart gå och titta på när Elias tillsammans med sina klasskompisar ska ha dansuppvisning! Spännande!

Andreas ringde precis, ingen fara med Ville bortsett från förkylningen. En mycket noga undersökt kille är nu på hemväg med sin pappa. Längtar såå!

Idag var olyckan framme

I förmiddags hände det som inte får hända. Ville kröp över kanten i våran säng och ramlade med huvudet före ner i golvet. Han blev jätteledsen men efter att jag och nappen tröstat honom var han som vanligt igen med en bula i huvudet.
Han for runt på golvet, var nöjd och glad och åt bra med mat till lunch.
Efter lunch gick Hannes, Ville och jag till stan i några ärenden, Ville somnade i vagnen med en gång. Vi sprang på mamma och min mormor och mormor gav barnbarnsbarnen en fikapeng. När vi satt oss på fiket kom Elias som slutat skolan för dagen. Ville vaknade och efter att han ätit lite yoghurt kräktes han första gången. Det gick en liten stund sedan kräktes han igen.
När vi kom hem var han en missnöjd kille! Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och dom ville att vi skulle åka till sjukhuset (Västervik) med Ville för att undersöka honom efter fallet från sängen. Andreas åkte iväg med Ville för drygt 2 timmar sedan och jag har ännu inte hört något ifrån dom.
Det är så tomt utan lilla Ville här hemma! Jag är inte van att vara hemma utan honom. Jag gör mycket på egen hand men då är det alltid jag som är iväg och Ville hemma. Elias och Hannes var ledsna och oroliga för Ville när dom gick och lade sig. Jag förklarade så gott jag kunde och det lugnade dom. Förra årets sjukhusvistelse med Ville har satt sina tydliga spår.

Våffelfest

Idag blev det en spontan våffelfest här hemma! 7 killar och tjejer, inklusive Ville, mumsade i sig våfflor, sylt, grädde och glass. Ville hamnade i centrum och det njöt han av vill jag lova. Han drog hela sin sångrepertoar (rörelserna) med mig sjungandes och det klappades i händerna förfullt. Härligt att se!
Många av barnens kompisar visar stort intresse för tecknandet, hur man tecknar olika ord. När dom satt runt köksbordet haglade det frågor. Andreas tog fram IPad:en och sökte tecken för dom ord/slangord det frågades om och det var allt ifrån arkeologi till "chilla". Rolig stund med barnen och deras kompisar.

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet....

Har inte haft tid att skriva på några dagar, vi är ju ute större delen av dagarna när det är så varmt och skönt! När vi väl går in på kvällen finns det nÅgra måsten så som matlagning, duschning, plockning av saker och läggning av barn.
Gårdagen tillbringade barnen och jag med L och hennes barn. Promenad, fika, lek som följdes av "grillunch" och mera lek utomhus.
I går eftermiddag kom äntligen Andreas hem, vi har saknat honom denna vecka!
Härligt att se Ville så glad när han fick se sin pappa, det värmde pappahjärtat (och mammahjärtat).
Idag har vi haft storbesök. Vi ds-familjer har träffats idag. Efter lunch tog vi med fikakorgen till Stadsparken sedan blev det lek på Temalekplatsen. Supertrevlig dag!
Nu tittar resten av familjen på fotboll på tv:n, Milan - Roma. Den matchen intresserar inte mig så mycket...och inte Ville heller som nu försöker att få igång någon till bus.

Klagostund

Nu ska jag klaga lite...
Undrar när min förkylning ska ge med sig? Tycker verkligen att det börjar att bli jobbigt!
Jag mår hyfsat några dagar för att sedan må bläää någon dag igen. Med blää menar jag tjock i halsen, snorig, trött och huvudet känns som att det väger ett ton. Så har det varit dom senaste 3 veckorna.
Jag som såg fram emot att vara ute mycket i det fina vårvädret idag har istället sovit ikapp med Ville. Han har också varit trött, tog nog på hans krafter att fira Downdagen och vara utomhus mest hela dagen som vi var igår.
Ville verka tycka att det är helt okej att hans mamma är trött idag, han tycker att det är mysigt, som jag, när vi kryper ner under täcket tillsammans. När vi sov nu efter lunch, för andra gången idag, tittade han lite förvånat på mig i några sekunder och undrade om det verkligen stämde att jag skulle sova igen. Han är för söt när han gör sin förvånade min, det ser ut som att han försöker dra upp ögonbrynen till hårfästet,så tittar han med stora ögon och öppnar munnen.
Elias och Hannes, som är lediga idag, har vi inte sett så mycket av. Dom gick ut strax efter kl. 9 i morse och har bara varit inne och ätit och gått på toaletten. Grannpojkarna är också lediga idag så dom är ett gäng killar som far runt här mellan gårdarna.
Det är jätteroligt och jag gissar att det kommer fortsätta så nu under våren och i sommar.
Nu ska jag se om Ville vill ha lite mellanmål och sedan SKA vi gå ut.
Var faktiskt ute en sväng innan vi åt lunch. Då fotade jag lite.

Downdagen

Vi började dagen med att smyga ut och titta till dom små harungarna, vi är lite bekymrade för dom där dom ligger ganska oskyddade. Men dom låg kvar på samma ställe tätt ihopkrupna. Vi såg mamma-hare springa över gården, det kändes jättebra att se henne!
Efter att Elias och Hannes kommit iväg till skolan och dagis åkte Ville och jag till habiliteringen. Månadsmöte med logoped och specialpedagog. Känns som att dom engarerar sig mer. Det kändes jättebra idag och jag åkte därifrån glad!
Åkte hem till kompis U och hon, jag, våra små barn och hennes hundar tog en långpromenad, 1,5 timma, i det jätteskönt vårvädret.
Efter det åkte vi hem och åt lunch, eller rättare sagt åt bara jag, Ville matvägrade.
När jag hämtat hem Hannes och Elias kom från skolan fick vi besök, L och barnen kom. Vi fikade på "våran" lekplats och tänkte lite extra på Villes och T:s lilla extra kromosomer idag.
Ville firade dagen med att få äta nästan obegränsat många Mariekex, jag tappade räkningen. Han var ju hungrig...
Han matvägrade en gång till i eftermiddags, kanske inte så konstigt.
Ikväll åt han tillslut en portion mat efter en dag med bara Mariekex i magen.
En jättetrevlig och bra dag på många sätt och vis.

I morgon firar vi...

World Down Syndrome Day instiftades av Down Syndrome International (DSI) 2006 och äger rum den 21 mars varje år, för att öka medvetenheten och öka förståelsen för Downs syndrom.

Datumet 21/3 valdes eftersom det är unikt för Downs syndrom med 3 kromosomer 21.  

Vi har fått tillökning

När vi kom hem, efter att hämtat Hannes hos en kompis, såg Elias att det var något som rörde sig i snåret vid muren i våran trädgård. Elias trodde att det var en liten igelkott han såg men vid en närmare titt var det 2 små harungar som låg tätt ihopkrupna. Mamma-hare har bott någonstans i våran trädgård sedan förra året.
Vi smög lite på dom. Så underbart söta!

Känns ensamt ikväll nu när barnen sover. Andreas är på utbildning nere vid Barsebäcks kärnkraftverk.
Tidigare ikväll var Ville och jag inne hos grannen på Barnfilmsklubbmöte. Elias och Hannes var ensamma hemma och det gick bra ända till en nyvaken Hannes (somnade i soffan) började gråta och saknade mig. Tur att jag inte var långt borta, på några minuter var Ville och jag hemma.
Nu sover dom gott, mina små killar.

Intensiv helg

Basket-, innebandy-, simskole-, kompis- och barnfilmklubbhelg, så sammanfattar jag denna helg.
Intensivt och roligt för alla inblandade.
Igår kväll sov hela familjen kl.10. Det var länge sedan det hände en lördagkväll.

Mellan varven idag fick Ville och jag en liten mysstund i soffan.

Habiliteringsplan- check

Habiliteringsplanen är nu färdig. Låter mer avancerat än vad det är. Ville utvecklas bra och är en glad liten kille som vill mycket här i livet.
Vi fortsätta träna efter Karlstadmodellen.
Vi behöver inte fokusera på att träna Villes grovmotorik. Sjukgymnasten ser att Villes egna driv räcker väl, han tränar mycket själv och ska få fortsätta så.
Vi framförde än en gång vårat missnöje med att träningsschemana vi får (Karlstadmodellen) är inaktuella för Ville. Nu ska Ville och vi få en ny specialpedagog och hon lovad ändring på det.
Hon höll med och tyckte som vi att man måste tittat på var Ville är i utvecklingen och anpassa träningen efter honom.

Ett träningsschema innehåller
Lyssningsträning- olika ljudramsor som vi upprepar för Ville och som han ska härma.
Kroppslekar- exempelvis pekböcker, massage och olika ramsor...
Blickkontakt- exempelvis tittut lekar, gömma-ta-lek, olika bollekar...
Tecken- olika tecken som vi tränar lite extra på.

Efter hab gick vi hem och åt lunch sedan kom våra fikagäster så vi tog med oss eftermiddagsfikat till "våran" lekplats.
Efter att vi fikat färdigt och sagt hej då gick vi in och förberedde kvällens middag och inväntade våra middagsgäster.
Roligt med trevligt besök nästan hela dagen!

Igår, idag, imorgon

Igår var Ville och jag ute och promenerade med nya vagnen nästan hela dagen. Ville såg ut att trivas när vi susade fram genom stan.
Idag har vi varit och badat. Nu är det dags för mig att tuffa till mig lite och våga släppa Ville själv i vattnet, med armpuffar på såklart. Idag var jag på god väg och vid några tillfällen höll jag endast i Villes armpuffar. Ja, vi får väl se, vill ju inte att Ville ska få massor av kallsupar.
Efter badet och fikat kom Andreas hem och jag åkte till jobbet. Saknar mina jobbarkompisar och jobbet så jag tror att det kommer kännas jättebra när jag börjar igen i slutet av augusti. Jag kommer att gå ner i arbetstid så då får jag tid både hemma och på jobbet. Har tänkt att försöka planera in habiliteringsmöten på eftermiddagarna när jag slutat jobba för dagen.
Fast först ska jag njuta av mammaledigheten med Ville och tiden jag får med Elias och Hannes när dom är hemma.
Nu ska jag gå och lägga mig. I morgon ska vi vara på hab kl.09.och göra en habiliteringsplan, överenskommelse mellan oss och hab om hur vi ska arbeta tillsammans och vilka mål vi ska ha, tillsammans med Villes sjukgymnast (samordnare), logoped och specialpedagog.
Ska bli intressant!

Positiv...eller naiv?

Sitter här i soffan och känner mig tom och besviken efter att tittat på svt2:s dokumentär "Det rätta barnet" som handlade om två kvinnor som samtidigt fick barn med ds. Jag och Andreas är inte ensamma om att tycka att det var en dyster och negativ bild man skildrade av att vara föräldrar till ett barn med ds, många av mina Facebook vänner i ds-gruppen är av samma åsikt. Jag skrev precis ett inlägg där jag skrev "ibland känner jag mig så positiv så jag undrar om jag är naiv, speciellt efter kvällens dokumentär. Men jag kommer fortsätta att vara positiv...eller naiv?"
Alla är vi olika...

"Shoppingvagnen" är såld

Idag har vi sålt "shoppingvagnen"...och köpt en ny promenadvagn! Det betyder inte att jag kommer sluta shoppa utan att jag kommer promenera mera och eftersom många av promenaderna passerar genom stan kan ni kanske räkna ut resten själva...
Skämt och sido, är jätteskönt att vi fick vagnen såld. Den är inte till för utevistelse och definitivt ingen terräng eller promenadvagn (Brio Sing).
Nu har vi köpt en vagn med lufthjul, fullt liggläge och med en bra, rejäl sufflett. Längtar till i morgon när Ville och jag ska inviga vagnen på en långpromenad. Jag har provkört den idag och den känns jättebra (BabyTravel Amsterdam).
Snart läggdags, ikväll var/är vi alla trötta. Ville orkade bara ställa sig upp i sängen, spotta ut nappen och högljutt påkalla uppmärksamhet 6 gånger i kväll!

Villes lilla hemlighet

För ett år sedan var vi i Västervik och fick provsvaret som sa att Ville har Downs syndrom.
En vecka fick vi vänta på att kromosomprovet skulle bli färdiganalyserat. Den veckan kändes verkligen som en evighet och tankarna bara snurrade runt i huvudet.
Jag vet inte hur många gånger vi satt och läste Halls kriterier och samtidigt tittade efter "tecken" på Ville.
Vi klämde och kände på Villes nackskinn, "jo, han har ganska mycket nackskinn, eller kanske inte?, vad är mycket?"
"Fyrfingerfåran har han", bocka av.
"Korta lillfingrar, krökta inåt, har han. Men det har jag med?"
Vi testade Villes mororeflex flera gånger om dagen genom att släppa hans huvud bakåt och kontrollerade om han slog ut med armarna, stackars Ville.
"Små, lågt sittande öron, vilken liten bebis har inte det?, svårt att veta".....
Ja, det låter hemskt men det var ett sätt för oss att ta in, bearbeta och acceptera det faktum att vi snart skulle få besked att Ville har ds. Vårt sätt att bearbeta visade sig vara det bästa för oss.
Dagen vi åkte till Västervik kände vi ett lugn som vi inte hade känt på länge, fullt beredda på att ta emot provsvaret. Vi visste att Ville hade ds och skulle läkaren ha sagt motsatsen skulle vi ha blivit chockade, det tror jag helt ärligt.
Vi kom till sjukhuset och Ville och vi blev väl mottagna som vanligt. Det var läkaren J-Å, barnskötaren T (som jag skrivit om tidigare, mitt önkemål att hon skulle vara med), kuratorn Y och vi som satt oss i ett rum. Det var lätt stämning och Andreas och jag pratade på med dom andra om hur Ville och vi mådde, om Downs syndrom och helt apropå frågar J-Å om vi vill veta vad provet visade. I några sekunder blev jag väldigt nervös men när J-Å bekräftade vad vi egentligen redan visste släppte nervositeten. Det låter konstigt men det var en sådan lättnad. Det kändes som att vi kunde gå vidare med facit i hand.
Villes hemlighet, under en tid, var hans bonuskromosom. Jag älskar den lilla extra kromosomen för den är Ville!

Halls kriterier

• För tidigt född och/eller underviktig.
• Muskelslapphet, hypotoni (80%).
• Dåligt utvecklad mororeflex. (Reflexen utlöses genom att man släpper barnets huvud bakåt. Barnet slår då ut med armarna och gör sedan en omklamringsrörelse (85%)
• Överrörliga leder (80%) 
• Platt ansikte (90%)
• Platt bakhuvud
• Rikligt med nackskinn (80%)
• Veck i inre ögonvrån (epikantusveck)
• Snedställda ögonspringor
• Små, vita prickar på regnbågshinnan (Bruschfields prickar)
• Lågt sittande ytteröron med få veck
• Tungan hålls utanför munnen
• Högt gomtak
• Snörvlande andning
• Korta, breda, mjuka händer med korta, överrörliga fingrar
• Fyrfingerfåran sträcker sig över hela handflatan
• Kort lillfinger, krökt inåt och med kort mellanben (klinodyktali)
• Stort avstånd mellan stortån och andra tån (så kallat "sandalgap")
• Avvikande form på höftleden (ses bara på röntgen)
• Tandavvikelser (när barnet blir äldre)

Om man misstänker att ett nyfött barn har Downs Syndrom används ett system som heter Halls kriterier. Det är en lista med de 20 vanligaste kännetecknen på Downs syndrom. Finner man fyra eller färre kriterier hos barnet är det aldrig fråga om Downs syndrom. Har barnet mellan fem och elva kvarstår misstanken och kromosomanalys görs. Finner man 12 kriterier eller fler är diagnosen säker - barnet har Downs syndrom.

Våran helg som "storfamilj"

Gårdagen var relativt lugn i vår "storfamilj". Lilla E, en av barnens kusiner som vi är barnvakt åt i helgen, fick hög feber igår eftermiddags så han blev liggandes i soffan och tittade på sin bror och kusin Hannes när dom lekandes for runt. Tillslut försvann dom upp på Hannes rum och då somnade han skönt i soffan.
Vi tittade på melodifestivalen och hade det mysigt. Jag tyckte att det var rätt låt som vann men killarna hade gärna sett att Danny hade vunnit.
Idag är det en betydligt piggare liten besökare vi har här hemma, jätteskönt.
Kusinerna följde med och tittade på Elias och Hannes innebandyträningar i förmiddags, Ville somnade så det blev väldigt tyst här hemma!
Nu ska vi snart äta lunch och sedan ska vi gå ut i vårsolen.

Ville håller ett öga på Elias ikväll, men vem håller ett öga på Hannes och Ville?

Myskväll

Mys, mys, myskväll! Jag hostar och ligger och slappar i soffan, våra barn får massage av Andreas i värmen framför brasan. En stor kastrull popcorn är poppade. Ville sitter inte stilla en sekund, han tigger popcorn av oss alla, hans nya favorit!
I morgon kommer barnens kusiner från Ingatorp och ska stanna hos oss till söndag. Barnen tycker att det ska bli jätteroligt, och vi med. Så vi ska prova på att vara 5-barnfamilj över helgen.
Vi får se vad vi hittar på med alla barnen.
Melodifestivalfinalen ska vi se, det är redan bestämt.
Nu ska jag mysa vidare...

Ville tidigare idag.
Pigg...

...tröttare...

...tröttast

Trötta

Ville är pigg, nu är det jag som känner mig lite låg. Jag har varit lite förkyld sen helgen, inget att klaga på, men i morse vaknade jag med huvudvärk och ont i bihålorna. Hostar också en hel del och känner mig jättetrött.
Jag och Ville somnade skönt i förmiddags och det var tur att jag ställde väckarklockan på ringning så att jag inte skulle komma försent till dagis och hämta Hannes. Väckarklockan väckte mig men Ville var så trött, så trött, så han vaknade inte. Jag ringde pappa som var snäll och åkte och hämtade hem Hannes.
Så idag har det inte hänt så mycket, vilket varit skönt.
Hoppas nu att jag känner mig piggare i morgon!

Var tog vårvärmen vägen?

Sååååå kallt det är ute! Jag och Ville har varit på promenad med F och hennes lilla kille, kom in för en halvtimma sedan och jag fryser fortfarande! Promenaden var skön och då frös jag inte men så blev vi stående och småpratade innan vi sa hejdå och det var inte lika skönt. Soligt väder, blåsigt och bara 1 plusgrad. Ville sover nerbäddad i sin vagn fortfarande.
Ville är pigg och har fart runt här hemma på förmiddagen, utan någon panodil-supp i kroppen, precis lika påhittig och busig som igår. Fast idag var det blommans, som står på hallgolvet, tur att bli omskakad och dragen i av Ville. Det är inte så mycket kvar av den nu.
Nu ska jag lyfta över Ville i bilen för det är dags att åka till dagis och hämta hem storebror Hannes.

Sjukstuga eller kanske inte....

Här är det sjukstuga igen. Den här gången är det Villes tur att åka på en förkylning med feber och hosta. Jag hoppas att den går över lika fort som sist han var förkyld! Han fick feber igår kväll och i natt var ingen rolig natt för honom. Han har hostat en hel del men vi tycker att han svarar bra på medicinen, Flutid och Airomir, han får.
I morse fick han en Panodil-supp och efter den har han fart runt som vanligt här hemma, och jag efter som vanligt. Han älskar att dra i alla sladdar för att se om det händer något...Och så har han kommit på att han kan plocka ur stålpinnarna som tynger ner panelgardinerna, också roligt sysselsättning tycker Ville.

Just nu sover han, så nu är det lugnt.
Jag satt och tänkte på vad  lycklig jag är över att datorer finns som ger oss möjlighet att utbyta information, tankar och erfarenhet med andra som har barn med ds. Jag är med i en sluten grupp på Facebook som  endast är öppen för oss ds-föräldrar. I dagsläget är vi 457 medlemmar som skriver MYCKET om allt som rör våra barn. Allt från första svarsleende till tonårstrots och det blir mycket vill jag lova.

Elias och Hannes

Nu har vi välkomnat våran Elias och våran Hannes hem! Dom har haft en toppenhelg med mormor, morfar och kusinen i Stockholm! Vi fick höra om bl.a "Andra chansen" i Nyköping och Taco-restaurangen dom hade varit och besökt. jättenöjda killar som nu slappar i tv-soffan,
och en jättenöjd Ville som är glad att storebröderna är hemma!
Andreas, Ville och jag var i Kalmar hela dagen igår.
Nu är min vän K och hennes familj hemkomna efter 2 veckors semester så idag tog Ville, hon och jag en långpromenad. Det var jätteskönt i vårsolen.

Ensamma hemma

Det är tomt i vårat hus nu! Elias och Hannes har åkt iväg till Stockholm och Andreas är i Växjö och representerar OAIK (fotbollen) så Ville och jag är ensamma hemma.
Tidigare i kväll försvann Ville ut i hallen och när jag gick för att titta efter vad han gjorde var han på väg till lekrummet, Elias nya oinredda rum. Jag tror att han letade efter någon av sina storebröder, han var nog sugen på att fortsätta Star Wars-leken från igår.
Han såg lite ledsen och besviken ut när han inte hittade någon av dom.
Elias och Hannes busar ofta med Ville och dom bryr sig så mycket om honom och visar sin kärlek till honom, jag blir rörd bara av att tänka på det.
I eftermiddags innan Elias och Hannes åkte tog Elias fram sitt Nintendo DS-spel och tog bilder på Ville och spelade in olika "Villeljud", mest skratt. "Vi måste ha med färska bilder på Ville, vi kommer att sakna honom så mycket" sa dom. Så goa dom är, mina älskade killar!
Ville är lika kär i sina storebröder och tittar ofta på dom med beundran och glädje i ögonen.

Nu sover Ville och jag har pratat med mina Stockholmskillar som är på plats i mormor och morfars lägenhet. Jag sitter ensam i tv-soffan och längtar och saknar alla mina killar!

Förväntansfulla killar!

Elias och Hannes är förväntansfulla! I morgon åker dom till Stockholm med mormor, morfar och "storkusinen". På lördag åker dom till Nyköping för att titta på "Andra chansen". Så i eftermiddags, innan fotbollsträningen, packade killarna. När packningen var klar åt vi våfflor. Sedan tog Elias och Hannes med sig Ville och lekte Star Wars. Ville fick rollen som Yoda, den lilla gröna mannen, eller som Hannes uttryckte sig "den gamla gubben". Ville hade jätteroligt!

Tänkte att berätta att om Hannes får bestämma kommer det att födas många fler barn i våran familj. Han är bra på huvudräkning och kom fram till att 12 barn till blir bra för då blir det 15 barn i familjen! "Det blir lagom" tyckte Hannes. Detta kom han på när jag rensade bland Villes små kläder som han nu har vuxit ur. Han är rolig, min Hannes.