Kommer så väl ihåg oron jag gick och bar på. Mamma fick besked om spridningen av cancer veckan vi var på Gotland (samma vecka som i år). Jag var så nervös när jag ringde henne när vi kom hem.
"Cancern har spridit sig till levern, läkarna har hittat två tumörer"....
Cellgiftsbehandling skulle påbörjas och jag kände hopp.
Bara två tumörer och bara i levern, där och då lyste hoppets stjärna.
Mamma var mer realistisk än jag, det vet jag för sådan var hon.
Hon var så stark, ville absolut inte oro, det smittade av sig.
Nu har det gått drygt 8 månader sedan mamma gick bort.
Kan fortfarande stå i köket med köksdörren öppen och fantisera om att jag hör hennes röst från yttertrappan när hon och pappa tittar förbi.
Vilken önskedröm.
Små händelser som gör sig påminda.
Saknar dig mamma❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du besökt min blogg! Kommentera gärna, jag vill läsa lite jag också ;-)
(Om du är osäker på vilken profil du ska använda så välj "namn/webbadress" och fyll bara i ditt namn,tryck sedan på knappen "Fortsätt" och sedan "Skicka kommentar". Därefter kommer det upp ett lösenord som ska fyllas i den tomma rutan och tryck sedan återigen på knappen "Skicka kommentar"! LYCKA TILL!)