På förmiddagen var det jobb, skola och dagis som gällde.
Efter lunch hade Andreas och jag möte med habiliteringen och dagispersonalen. 10 personer var vi som satt runt bordet på dagis och pratade om Ville och planerade för hans framtid på dagis. Helt fantastiskt vilket engagemang av alla! Jag blir rörd när jag tänker på det. Alla är helt överens om att Ville är en underbar liten kille. Han är nyfiken och intresserad av att lära sig nya saker, han är omtyckt av sina dagiskompisar och intresserar sig för dom och han har inga problem att säga ifrån om dom blir lite för närgångna. Han har ju kram-Hannes till storebror och ibland vill inte Ville helt enkelt.
Personalen jobbar mycket med språk- och kommunikationsträning med Ville, det är det dom lägger störst vikt vid just nu.
Tecknar- och ljudtränar mycket.
Han utökar sitt tecken och ordförråd och det är vi så lyckliga över. Viktigt eftersom det underlättar för honom om han kan uttrycka sig med ord i framtiden och det kommer han att kunna. Det är ingen självklarhet när man har ds men Ville "producerar" (ord) redan, som logopeden uttryckte sig idag.
Vi är såå glada att Ville får rätt hjälp att utvecklas på dagis och att han trivs!
Trivs våra prinsar, trivs vi!
Efter mötet fortsatte vi till nästa...
Utvecklingssamtal med Elias och hans fröken. Han är en nöjd kille som trivs bra i nya skolan. Det går bra för honom. Andreas och jag tycker att han har blivit så duktig med att göra sina läxor, förra året protesterade han ibland men nu tycker vi att han tar mer ansvar över läxläsandet och det är toppen!
Ja, efter skolan var det dags att åka till frisören. Alla, utom Andreas (har ju inte så mycket hår att klippa), blev nyfrisserade.
Elias och Hannes följde med Andreas hem efter att dom var färdigklippta.
Fotbollsträning (Hannes) och innebandyträning (Elias) var avslutet på en intensiv dag.
Tur att alla dagar inte är lika uppbokade som denna.
I morgon åker Ville och jag till Västervik. Ville ska till hjärtläkaren för en rutinkontroll.
Återigen ska vi träffa läkare A som var läkaren som kom med den chockerande frågan om han fick göra ett kromosomprov på Ville. Det är ca 19 månader sedan men jag minns det så tydligt.
Om jag vetat det jag vet idag så hade det inte känts så eländigt där och då.
Ville var ju våran lilla underbara kille med eller utan ds.
Ville var också trött och sliten efter dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du besökt min blogg! Kommentera gärna, jag vill läsa lite jag också ;-)
(Om du är osäker på vilken profil du ska använda så välj "namn/webbadress" och fyll bara i ditt namn,tryck sedan på knappen "Fortsätt" och sedan "Skicka kommentar". Därefter kommer det upp ett lösenord som ska fyllas i den tomma rutan och tryck sedan återigen på knappen "Skicka kommentar"! LYCKA TILL!)