❤️❤️❤️

Livet går vidare...
Tankarna på mamma kommer ofta.
Tänker fortfarande ibland att hon är i Stockholm och jag vill ringa henne.
Insikten att hon inte är där och att jag aldrig mer kommer kunna prata med henne gör att det knyter sig i bröstet och känns ledsamt.
Det kommer för alltid komma stunder när det känns extra ledsamt, det vet jag.
Vi pratar mycket om mamma och det känns bra.
Vetskapen att mammas sista tid i livet blev som hon önskade, att allt blev så bra, gör allt så mycket lättare!

Barnen har mist sin mormor.

Elias var som mest ledsen när vi fick beskedet att hon inte skulle klara cancern, hoppet om att mormor skulle bli frisk var ute.

Hannes har haft det tufft och varit ledsen ofta senaste tiden.
Men det finaste var ändå att han blev så lugn och nöjd efter att han pratade med och blev tröstad av sin mormor när vi var och hälsade på i tisdags. Den stunden dom två fick ensamma tillsammans var enormt värdefull för Hannes.
Han klarar det bra och bearbetar sorgen på sitt sätt. Han frågar mycket och vill vet allt.

Ville förstår mer än vad vi tror, det är jag säker på. Hans kramar och pussar träffar många gånger helt rätt för stunden.
Han är glädjespridaren med sitt oförargliga sätt.

Vi har många ledsamma känslomässiga stunder att ta oss igenom. Nu samlar vi krafter inför begravningen och den stundande julen.
En jul utan mamma. Svårt att förställa sig, men det måste gå det också...