Vi föräldrar, skulle jag vilja säga, gjorde ett bra jobb vid sidan av plan i form av hejarop och peppning ;-))
Såå skön stämning!!!
Killarna kom 2:a i sin grupp och gick vidare till A-slutspel.
Igår kväll mötte dom IFK Lidingö, ett av Sveriges bästa p-02 lag.
Killarna såg supertaggade ut innan match, allvarliga i blicken och tysta under uppvärmningen.
Stämningen berodde självklart på nervositet också.
Vi föräldrar tog det hela lite lugnare, vi "visste" ju att dom skulle förlora. Det vi satt och önskade var att dom inte skulle få för många baklängesmål.
Skäms i efterhand men vi har lärt oss en läxa! Räkna aldrig ut våra killar, dom kan och dom är superbäst!!!
Vi föräldrar var i extas efter bara några minuter när våra killar visade Lidingö att dom skulle få det tufft.
Killarna hade spelet men det var Lidingö som efter en snabb kontring slog in matchens första mål.
Elias var lagkapten och det var med stolthet jag hörde honom skrika till sina lagkamrater att "nu kör vi, inte hänga med huvudet!!!!!"
Och det var precis vad killarna gjorde! Dom körde och strax därpå kom kvitteringsmålet!
Alltså, vi föräldrar blev minst lika glada som killarna. Vi skrek och gapade! Jag blev tårögd bakom mina solglasögon.
Svårt att förklara dessa känslor men vi alla var nervösa och jag skrek rätt ut och lät nog värre än när jag åker karusell när killarna spelade fram chanser till mål.
Killarna fortsatte spela superbra och att det var deras match rådde inget tvivel om.
Lidingös spelare, ledare och föräldrar var riktigt frustrerade. Dom hade 19-0 i målskillnad innan matchen, hade nog räknat med vinst i även denna.
Så närmade det sig slutsignal och det som inte fick hända hände.
En kontring av Lidingö, som stoppades, som ledde till frispark, som resulterade i ett baklängesmål!!! Med bara 1,5 minut kvar av matchen!!!
Jag grät, många grät. Det som hände och höll på att hända var stort för våra killar.
När målet kom gick luften ur!
Killarna kämpade den sista minuten och efter att lagen tackat varandra för en bra match utbröt gråtkalas. Förstår verkligen deras besvikelse, dom var sååå nära. Fotboll är inte alltid rättvist.
Vi fick en stund med Elias innan killarna åkte tillbaka till skolan dom bodde på.
Vi tröstade och peppade och lillebror Hannes sprang till kiosken och köpte chipspåse och kexchoklad för att muntra upp storebror❤️
Jag är världens stoltaste fotbollsmorsa.
Nu har vi hämtat upp våran hjälte och är påväg hemåt.
Det blir nog inget shoppingstop idag för igår kväll blev Ville sjuk med feber och förkylning :-(
